| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOTARIELL nω1tariäl4 l. nωt1-, l. 01—, adj.; adv. -T.
jur. som har avseende på l. hör till l. härrör från en notarie resp. en notarius publicus l. dennes institution. 2ne notariele betygander med Stämpl(at) Papper. BoupptVäxjö 1754. Notariela och jurisdiktionela ärenden. BtRiksdP 1900, 3Hufvudtit. s. 40. Sökandens namnunderskrift å ansökningen (skall) vara notariellt bestyrkt. Hernberg Rättsh. 17 (1922). Då Arnold infann sig i Uppsala (ss. ärkebiskop), lät kapitlet i ett notariellt instrument skildra vad som passerade. SvKyrkH 2: 352 (1941).
Spalt N 725 band 18, 1947