Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOTORIETET nω1tωri1ete4t l. nωt1– l. not1– l. NOTORITET nω1tωrite4t l. nωt1– osv., r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(notorietet 1655 osv. notoritet 1664 osv.)
Etymologi
[jfr t. notorietät, eng. notoriety, fr. notoriété; av mlat. notorietas (gen. -ātis), till senlat. notorius (se NOTORIE)]
(numera i sht jur.) förhållandet att vara (allmänt) känd l. bekant. Stiernman Riksd. 1239 (1655). Dher notorieteten är, den disputera the icke. RARP 9: 92 (1664). Minnesskr1734Lag 2: 977 (1934).

 

Spalt N 733 band 18, 1947

Webbansvarig