Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOVITIATUR, r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(äv. skrivet -ture)
Etymologi
[till mlat. novitiatus (se NOVITIAT)]
(†) = NOVITIAT 3. Efter sex veckors Novitiature, som hindrat mig frå all läsning, blef jag af Landsmännen absolverad, och för student ärkänd. EEurén (1746) i VärmlFörrNu 25: 24. Fries 2Linné 2: 288 (cit. fr. c. 1750). VDAkt. 1767, nr 201.

 

Spalt N 741 band 18, 1947

Webbansvarig