Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUKLEUS nɯ4kleus, r. l. m.; pl. -lei (Rinman osv.) l. -ler (Simpson).
Ordformer
(vanl. skrivet nucleus)
Etymologi
[jfr t. nukleus, eng. nucleus, fr. nucléus; av lat. nucleus, kärna]
1) (†) geol. o. bärgv. kärna l. klump av sten som är innesluten i (petrificerade) skal av musslor, snäckor o. dyl. o. som förekommer i jord l. vissa bärgarter. Rinman (1789).
2) arkeol. om mer l. mindre rundat kärnparti av ett stycke l. block av flinta l. annan bärgart ur vilket slagits spånor o. ämnen till mindre redskap. Fornv. 1922, s. 116.
3) biol. cellkärna. 2NF (1913).
4) (föga br.) meteor. kondensationskärna. Simpson VattnAtmosf. 2 (1925). —

 

Spalt N 758 band 18, 1947

Webbansvarig