| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NULLITET nul1ite4t, r. l. f., om person m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) jur. domslut l. annan rättshandling l. ett rättsligt reglerat förhållande o. d. som på grund av bristande förutsättningar för dess giltighet, t. ex. rättegångsfel l. dömande av ohörd, kan förtagas rättslig värkan (om nullitetsbesvär ingivas); äv. (i sht förr) om fel l. oformlighet vid rättegång o. d. som kan förtaga ett domslut o. d. dess rättsliga värkan (om nullitetsbesvär ingivas), domvilla; äv.: förhållandet att av dessa orsaker vara utan rättslig värkan. (Fälld dom må icke upphävas) med mindre bewislig nullitet, märckelig Domwilla och olaglighet derutinnan befinnes. Schmedeman Just. 398 (1664). Fastän ett äktenskap för en af .. (vissa) nämnda orsaker är ogiltigt, så är dock denna nullitet icke alldeles ohjelplig. Schrevelius CivR 3: 110 (1849). 3NF (1931; om ogiltigt domstolsbeslut). — särsk. (tillf.) mer l. mindre bildl., om felaktiga omdömen o. d. i allmänhet. Rydelius Förn. 88 (1720, 1737). En rätt sanningsälskare .. kan aldrig begå sådana nulliteter och sofistiska felsteg (som osv.). NSvMerc. 1761, s. 197.
2) (utom i a, b numera mindre br.) obetydlighet, avsaknad av inflytande, (fullkomlig) betydelselöshet; värdelöshet; förhållandet l. egenskapen att vara obetydlig l. stå på en mycket låg nivå; egenskapen att vara en nolla; äv.: oförmåga; äv. i fråga om metoder l. medel: värkningslöshet, ineffektivitet. Lind (1749). (Thorilds avsikt är) att låta tala om sig och resa sig från den nullitet, hvartill hr kungl. sekr. reducerade honom. NvRosenstein (1793) i MoB 9: 259. (Vissa) maximers nullitet för den vanliga sammanlefnaden. Leopold 3: 429 (1797, 1816). (De som) insett nulliteten af Journalens snillefoster. Polyfem I. 2: 2 (1810). Nulliteten af några pretenderade preservativer (mot kolera). TLäk. 1832, s. 50. AB 1865, nr 284, s. 2. — särsk.
a) konkretare, om ngt betydelselöst l. värdelöst o. d.; ofta i pl.: futiliteter, banaliteter, bagateller, strunt. Biurman Brefst. 156 (1729). Detta Skaldeslag (dvs. fabler) .. (är) i poetiskt hänseende en nullitet. Phosph. 1811, s. 64. De .. slutade med att tala om rena nulliteter. Ahrenberg Männ. 6: 173 (1914). Sörman Aloë 95 (1931).
b) om betydelselös l. intetsägande l. oduglig person, nolla. En viss poetisk schola, .. hvars fleste anhängare äro i det poetiska fullkomliga nulliteter. Tegnér (WB) 2: 427 (1813). Några obskyra nulliteter ur medelklassen. Schück VLittH 1: 485 (1900). DN(B) 1946, nr 342, s. 2.
3) (†) fåfänglighet; intighet; äv.: inriktning på världslig fåfänglighet. Philosophera öfver verldens nullitet. PoetK 1815, 2: 24. Skefheten och nulliteten i de flesta af .. (Kellgrens) föregående bemödanden. Hammarsköld SvVitt. 2: 14 (1819). Nullitet och lättsinnighet råder i mitt inre och utbryter i lättsinnigt, fåfängligt sladder. EAAlmquist (1830) i KyrkohÅ 1910, s. 209.
4) (numera i sht i c) förhållandet att ngt saknar existens l. realitet; absolut frånvaro; obefintlighet; äv. närmande sig l. övergående i bet.: orimlighet. Sjelfmedvetandet .. är .. visshet om det Yttre Objectets nullitet, vet, att detta icke i sig har någon sanning. Snellman ElCurs 1: 29 (1837). När .. man upptäckt grundens (till anklagelsen) nullitet, .. skall jag återkomma. CJLAlmqvist i AB 1851, nr 167, s. 3. — särsk.
a) (†) i utvidgad anv., om död l. förintelse. Lifvet i Sverige är så försynt, det suckar, vissnar och slutar med nullitet (ett slags sjelfmord). CJLAlmqvist (1837) i 2Saml. 40: 53.
b) (†) i uttr. göra nullitet, utmynna i intet, innebära ngt orimligt; jfr 1 slutet. Thorild 3: 340 (1794). Att man kunde hafva en rätt till att handla orätt .. är en klar motsägelse, och gör Nullitet. Därs. 360.
c) konkretare: ngt som icke existerar l. som saknar realitet; chimär, fiktion; äv.: absurditet. De Rogier Euler 2: 245 (1787). En absurd theologisk fiction, en ren omöjlighet eller nullitet. Boström 3: 319 (1865). Man leker med nulliteter, och tror att de äro fakta. Att de äro reella. Sörman Aloë 141 (1931).
-GRUND, r. l. m. grund l. skäl att upphäva en dom o. d. ss. varande en nullitet. Kallenberg CivPr. 1: 606 (1922). —
Spalt N 760 band 18, 1947