Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUMERÄR num1erä4r l. nɯ1-, l. -æ4r (nummerä´r Dalin), r. (l. m.); best. -en, vard. ngn gg äv. -n; pl. (föga br.) -er.
Ordformer
(numerär c. 1815 osv. numerair(e) 1800—1829. numrär 1892—1916)
Etymologi
[av fr. numéraire, klingande mynt, reda pänningar (substantivet har i sv. i bet.-hänseende påvärkats av motsv. adj.); jfr lat. numerarius, person som räknar l. som för räkenskaper m. m., numeraria, aritmetik; ytterst av lat. numerus (se NUMERUS)]
1) (†) i sht bankv. o. ekon. ss. term i fråga om pänningar o. pänningvärde.
a) i fråga om kapital l. pänningstock o. d.: storlek. AdP 1800, s. 79. Fixationen af .. (rörelsekapitalets) numeraire. PrestP 1828—30, 7: 29.
b) i fråga om sedlar l. mynt o. d.: nominellt värde, valör. Riksgäldssedlarne nedsattes till 5/6 af deras numerär. Adlerbeth Ant. 2: 228 (c. 1815).
2) antal; i fråga om armé o. d.: personal- l. manskapsstyrka, storlek; i fråga om parti, förening o. d.: medlemsantal. Liljecrona RiksdKul. 291 (1840). Manskapets numerär. Schybergson FinlH 1: 512 (1887). Härens numerär ökades. Därs. 2: 266 (1889). Hur stor numerär har klubben nu? NDA(A) 1932, nr 337, s. 3. — jfr FOLK-, SJUK-, SKEPPS-NUMERÄR.

 

Spalt N 765 band 18, 1947

Webbansvarig