Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUMID numi4d l. nɯ-, m.; best. -en; pl. -er; äv. NUMIDER -i4der l. NUMIDIER -i4dier, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(numid 1795 osv. numider 1932. numider, pl. 1792 osv. numidier 1795—1807)
Etymologi
[jfr t. numide, numid(i)er, eng. numidian, fr. numidien; av lat. numida, numid, eg.: nomad; besläktat med gr. νομάς (se NOMAD); namnet med syftning på numidernas ursprungligen nomadiserande liv]
mansperson av ett i forntidens Numidien boende folk, känt för sin tapperhet o. ryttarskicklighet; i pl. äv. utan avs. på kön. Ödmann Poiret Numid. 25 (1792). JGOxenstierna 5: 326 (c. 1817). Numiderna voro för kartagerna vad kosackerna voro för ryssarne. Grimberg VärldH 3: 490 (1928). —

 

Spalt N 766 band 18, 1947

Webbansvarig