| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NUNTIATUR nun1tsiatɯ4r, äv. nun1s-, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
nunties ämbete o. värksamhetsområde; (ständig) påvlig beskickning (i sht hos furstar l. regeringar) i (helt l. delvis) katolska länder; stundom närmande sig bet.: värksamhet vid en dylik beskickning. Påfviska Nuntiaturen har nu åter tagit sin början (i Neapel). PT 1738, nr 45, s. 2. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 131.
Spalt N 790 band 18, 1947