Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) göra en kort o. hastigt knyckande rörelse (med kroppen l. ngn kroppsdel); (hastigt) rycka l. draga; förr äv. ss. reciprokt dep., i uttr. nyckas om ngt, gm ryck söka (beröva varandra o. själva söka) få tag i ngt; förr äv. ss. vbalsbst. -ning, bildl., övergående i bet.: nyck (se NYCK, sbst.1 3). De sågo dem nöckas om Tömmen. VRP 1639, s. 815. Florman BrRetzius 47 (1837: nyckningar). När .. (hästarna) betat stå de långa stunder och lyfta nyckande på hufvudena. Rosenius Naturst. 53 (1897).
Spalt N 848 band 18, 1947