Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYING ny3iŋ2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) NYDING ny3diŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(nyding 1919. nying 1866 osv.)
Etymologi
[sv. dial. nyding, nying, niing, neding; jfr nor. dial. nying, ävensom sv. dial. nyde (nåjðe, nöjde), m.; avledn. av det ord som föreligger i fsv. nudher, (trä)knubb, isl. hnúðr, stock, påle (jfr got. hnuþō, påle), trol. i avljudsförh. till fsv. niudha (se NITA, v.2). — Jfr NÖDELD, sbst.3]
i det fria upptänd eld som åstadkommes gm att man lägger två stockar (av ståndtorrt virke) med inhuggna skår på de mot varandra vända sidorna över varandra, skilda vid vardera ändan gm en på tvären lagd kavel av råved, o. mellan stockarna insticker spånor o. torrvedsstickor, som antändas; äv. om olika modifikationer av dylik stockeld; äv. om iordningställd, ännu icke antänd dylik stockbrasa. Hahr HbJäg. 542 (1866). Schröder Skid. 64 (1900; om ännu icke antänd brasa). Nyingen var halvslocknad. Siwertz Eld. 210 (1916). Han fällde en torvfura och kapade den i lämpliga stycken för en nying. Munsterhjelm Gård. 139 (1927). HandlednTjFältVint. 1934, s. 164 (om nying av tre stockar).
Ssgr: A (föga br.): NYING-ELD, -STOCK, se C.
B (föga br.): NYINGE-ELD, se C.
C: NYINGS-BRASA, r. l. f. (tillf.) nying. Forsslund TillFjälls 87 (1911). —
-ELD. (nying- 1933. nyinge- 1897. nyings- 1901 osv.) (tillf.) nying. SD(L) 1897, nr 122, s. 2. —
-STOCK. (nying- 1897. nyings- 1901 osv.) stock i l. till nying. SD(L) 1897, nr 97, s. 2.

 

Spalt N 868 band 18, 1947

Webbansvarig