| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NYPA ny3pa2, v. -er, nöp nø4p, nupit nɯ3pit2, äv. (i vissa trakter, vard.) nypit, nupen nɯ3pen2, äv. (i vissa trakter, vard.) nypen, äv. (vard.) ipf. nypte, sup. o. p. pf. nypt; o. NYPAS ny3pas2, v. dep., nyps ny4ps l. (vard.) nyp4s, nöps nø4ps, nupits nɯ3pit2s, äv. (i vissa trakter, vard.) nypits, äv. (vard.) ipf. nyptes, sup. nypts. (inf. o. pr. ind. pl. njupa (-iu-, -iv-) BL 16: 151 (cit. fr. 1571), SvTyHlex. (1851); nupa Barckhusen Cotossichin 120 (1669); nypa Schroderus Dict. 245 (c. 1635) osv. dep. nypas Knorring Förh. 3: 361 (1843) osv. — pr. ind. sg. akt. njuper (-iu-) Wallius MChristophersdr C 4 a (1620), Möller (1790); nyper Rudbeck Atl. 3: 680 (1698) osv. pass. njupes (-iu-) Castrén StormaktstDiktn. 96 (i handl. fr. 1669), Oec. 144 (1730); nypes Juslenius 239 (1745) osv. dep. nyps Rydqvist SSL 1: 258 (1850) osv. — imper. sg. niup Arvidi 80 (1651), Tiällmann Gr. 212 (1696); nyp (-yy-) Schroderus Comenius 745 (1639) osv. dep. nyps Östergren (1933) osv. — ipf. ind. sg. njöp Lind (1749); nypte Sahlstedt (1757) osv.; nöp (-öö-) Rondeletius 16 (1614) osv. dep. nöps Rydqvist SSL 1: 258 (1850) osv. — ipf. ind. pl. nupo Botin SvSpr. 128 (1777), Brodén SvSpr. 66 (1868); nypte Sahlstedt (1757) osv.; nöpo (-e) Rålamb Resa 25 (1658, 1679) osv. dep. nöpos SAOL (1900) osv., äv. (vard.) nyptes SAOL (1923). — ipf. konj. nypte Rydqvist SSL 1: 257 (1850; sälls.); nöpe Rudbeckius Luther Cat. 118 (1667) osv. — sup. njupit Enbom Gessner 131 (1794); nupit Murenius AV 177 (1648) osv.; nypit Sahlstedt (1773) osv.; nypt Sahlstedt (1757) osv. dep. nupits Rydqvist SSL 1: 258 (1850) osv. — p. pf. niupne, pl. SUFinlH 4: 248 (1614); nupen Bureus Suml. 63 (c. 1600: nupit, n.) osv. nypen Sahlstedt (1773) osv.; nypt Enberg SvSpr. 180 (1836) osv.; jfr HJÄRT-NUPEN). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (med fingrarna l. med ngt värktyg l., i fråga om vissa djur, med klor l. näbb) fatta om o. hårt trycka l. pressa l. klämma (ngn l. ngt); knipa; äv. intr., i uttr. nypa i ngt; i uttr. nypa i ngt äv. övergående dels i bet.: hastigt o. lätt fatta tag i ngt (t. ex. ett klädesplagg) för att rätta till det o. d., dels i bet.: hålla l. fatta l. gripa (hårt) i ngt o. d.; äv. med innehållsobj., i sådana uttr. som nypa tag i ngt. BL 16: 151 (cit. fr. 1571). När .. (bitarna av vommen m. m.) blifvit så miuka (under kokningen) at fingret går igenom om man niuper deruti, så (osv.). Warg 52 (1755). Hon .. jämkade sin krage till rätta, nöp i snibbarne på mössan. Molander Lyckoridd. 99 (1896). (Bertil) nöp tag i en flik af hans skjorta. Beskow Sag. 122 (1903). Eva .. nöp mig oförmärkt i armen. Wägner Norrt. 73 (1908). Faster Lovisa sitter och nyper i (spel-)korten en lång stund, och så snart som hon har lagt ut ett kort, så ångrar hon sig och vill ta tillbaka. Lagerlöf BarnM 71 (1930). — särsk.
a) ss. dep. med intr. bet.: nypa ngn (med fingrarna). Goda Cecilia .. vänj dig utaf med att nypas så der. Knorring Förh. 3: 361 (1843). (Kummellund nyper honom i armen.) Aj! ska’ svåger nypas? Blanche RikaM 48 (1845). Nyps inte! Bergman JoH 70 (1926).
b) (mera tillf.) övergående i bet.: slåss; i uttr. inte god att nypas med, inte god att ”tas” med. (Länsmannen var) en herre, som i sin ungdom inte varit god att nypas med. Månsson Rättf. 1: 126 (1916).
c) (†) i fråga om spel på knäppinstrument: knäppa på (ett instrument); äv. allmännare: frambringa (toner på ett instrument). Apollo .. / sjöng en Adagio, nöp sin Lyra. LBÄ 7—8: 71 (1797). De skönsta toner han vet att nypa (på sin fiol). Sehlstedt 1: 120 (1853, 1861).
d) (i vissa trakter) i uttr. nypa nytt, ”nappa” nytt (se NAPPA, v. 1 e). Reuterswärd Minn. 34 (1922).
e) (föga br.) oeg., i fråga om hopknipande rörelser med munnen; i uttr. nypa på munnen. Så hon nöp på munnen! Hon visste nog, att (osv.). Benedictsson Eftersk. 29 (c. 1885). Östergren (1933).
a) (†) ansätta (ngn); pressa (ngn). När .. (hundarna) känna sigh bliffua aff Pestilentzien hefftigt betredde, och hårdt nupne. Carolstadius Pest. C 4 b (1620). Hvilche (dvs. polackerna) dær de hårdt blifva nupne snarare schulla tvingas til en redelig fred. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 121.
b) i fråga om smärtförnimmelser.
β) (numera föga br.) i fråga om avsiktligt (medelst sporre l. piska) åstadkommen smärta hos djur: plötsligt o. häftigt tilldela (ngn) ett stick l. slag. Då (sporr-)kringlan, vänd rätt mot buken (på hästen), höjes genom blotta tåns sänkning, så nypes dermed. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 78 (1836). En .. klatschpiska, hvarmed han nöp djuret (dvs. suggan) några gånger liksom på försök. Melander Läger 25 (1887).
γ) med subj. betecknande orsaken till smärtan: förorsaka stickande l. svidande smärta i (ngt); ”bita”; numera bl. intr., i uttr. nypa i ngt; förr äv. opers.: det känns en stickande smärta hos (ngn); förr äv. ss. vbalsbst. -ande l. -ning, stickande smärta, knip. När .. Nordan bläst begynner nässan nypa. ÖB 19 (1712). (Av våt hackelse) få hästarne sådant sugande och niupande i buken, at the kasta sig omkull. Broocman Hush. 3: 25 (1736). När .. man finner efter Måltiden (i Loka) en starck Halsbrenna .. och Njupningar, tå tilskrifves sådant Maten eller Vattnet. Aken Reseap. 169 (1746). Det nyper mig på halsen, i magen, i benet. Murberg FörslSAOB (1793). Att .. kylan nöp i kinderna. SvD(A) 1933, nr 350, s. 13.
d) (numera bl. vard.) gripa l. fasttaga l. fånga (ngn l. ngt); (på ett listigt l. förstulet sätt) tillägna sig l. bemäktiga sig (ngt), ”lägga beslag” på (ngt); äv. (starkt vard. l. skämts.): stjäla (ngt), ”hugga” (ngt); äv. abs.; äv. med indirekt refl. obj., i uttr. nypa sig ngt; äv. (starkt vard.) i uttr. nypa ngn på ngt, ”klå” ngn på ngt; förr äv.: ta l. röva bort (ngt). LLaurentii Nyåhrspr. F 1 b (1618; abs.). När ett fromt Barn tages hädan, kommer thet til roligheet .. vthi Gudz Hand tädhan ingen kan niupat. Wallius MChristophersdr C 2 b (1620). Mig tycks jag seer dem (dvs. mina syskons barn) ren hur de då (när jag är död) tänckia nypa / Båd penningar och pung. ÖB 29 (1712). Den, som nyper galoscher ur farstugorna. Kullberg Domaren 11 (1842). Under det de (dvs. hackspettarna) .. nöpo sig en larv här och hvar. Lewenhaupt Reddy 114 (1907). Den (dvs. nyckeln) nöp jag så ingen såg det. Lieberath PojkHornb. 21 (1929). De spelade ekarté .. och främlingen nöp min vän på 10 och 25. Östergren (1933). — särsk.
α) (mera tillf.) med anslutning till NYPA, sbst. 3: ta en nypa (av ngt). Ur en Kardus / Somliga nypa, / Andra slås om toma Krus. Bellman (BellmS) 1: 189 (1770, 1790). Ibland nöp mormor i smyg en pris (snus) ur den ganska väldiga runda silfverdosan. Lagus Pojk. 33 (1904). särsk. (†) ss. vbalsbst. nypning konkretare: nypa (se NYPA, sbst. 3). Tag gådt Bränwijn, .. lägg där uthi 6 Korn hwijt Peppar, .. lägg Anis och Coriander tre nypning, som blifwer stött. Rålamb 14: 134 (1690).
β) (†) pungslå, ”klå”, lura (ngn). När Hann (dvs. köpmannen) them (dvs. kunderna) bedraar, i hiertat (jo iagh nööp / Them bra) Siälff åth Sigh Siälff, i tystan miugg plär säya! Lucidor (SVS) 345 (1673).
e) (†) bildl.: ”hålla hårt” (på ngt), spara (på ngt); äv. i uttr. nypa i ngt. (Mannen) Had’ endast detta fehl at han förnoga nöp / Den fyrcken som en gång uti hans byxsäck kröp. ÖB 34 (1712).
3) (†) (lyckas) få, få på sin lott. Thet (dvs. ett lyckligt äktenskap) jag hos David fick: men hade thet ei nupit, / Om rychtet ropa fått, at (osv.). Kolmodin QvSp. 1: 404 (1732).
1) till 1: gm nypande avskilja (ngt från ngt) l. dela (ngt) i två l. flera delar; göra (ngt) kortare gm att avskilja en del därav; särsk. i fråga om (stearin)ljus: putsa (veken). Schroderus Comenius 745 (1639). Han nöp af fisken midtpå. Murberg FörslSAOB (1793). (Hon tände talgljuset) Nöp så långe veken af. Bååth Dikt. 96 (1879). (Babianerna) fånga skorpioner och nypa försiktigt av giftblåsan, innan de äta resten. Hedin Pol 2: 170 (1911).
2) (tillf.) till 2 d, i uttr. nypa av ngn ngt, (gm list) fråntaga ngn ngt. Murberg FörslSAOB (1793). —
NYPA BORT10 4.
2) (vard., föga br.) till 2 d: snappa bort. Vargen nöp bort den hunden för honom. Berg Sjöf. 18 (1910). Auerbach (1913). —
NYPA FRAM10 4. lämna fram l. lämna ifrån sig (ngt) motvilligt l. i snålt tilltagna portioner; jfr nypa, v. 2 e. Om tu har fått en (äkta) man, som .. / .. niuper nödigt fram en fyrck, at kiöpa för. Kolmodin QvSp. 1: 401 (1732). Stina, hit med mer såcker, och nyp intet fram bitar så små som flugor. Stagnell BSjelfklok 37 (1753). Fatab. 1933, s. 34. —
NYPA IHOP10 04.
1) till 1: klämma l. pressa ihop (ngt). (Man) nyper ihop såret, samt pålägger en liten tjock kompress. Cederschiöld HbBarnm. 351 (1843).
2) (föga br.) oeg., till 1 e, i uttr. nypa ihop munnen, knipa ihop munnen; äv. refl., i uttr. munnen nyper ihop sig. Murberg FörslSAOB (1793). Hallström Brilj. 131 (1896; refl.). —
NYPA SÖNDER10 40. till 1: nypa (ngt) så att det går sönder. Murberg FörslSAOB (1793). jfr söndernypa. —
NYPA TILL10 4.
1) till 1: nypa häftigt l. plötsligt; äv.: nypa hårt l. kraftigt. Då .. (fåglarna) få (tag) i ens hand, kunna de så njupa til, at bloden går ut. Kalm Resa 3: 31 (1761).
2) (vard.) till 2 b α: slå till (ngn) hårt o. häftigt (med handen l. ngt tillhygge). De Geer Lillie 78 (1880).
3) (vard.) till 2 d; i uttr. nypa till sig (stundom äv. nypa sig till) ngt, (med en hastig rörelse) ta fatt i ngt; äv.: (orättmätigt) bemäktiga sig ngt. Stackare den, som söker nypa sig till något (av drakens skatt). EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 253. På morgonen, då tidningen kommit, gav han sig .. upp ur sängen för att nypa till sig det nya numret. Laurin 3Minn. 428 (1931). —
NYPA UT10 4.
1) till 1: gm nypning avlägsna (ngt), fatta tag i o. rycka ut (ngt). (Ankan) nyper uth tarmar på Höns och griser. Rudbeck Atl. 3: 680 (1698). särsk. (†) bildl.: få fram, ”klämma” fram, tvinga fram (ngt). Den fyrck (dvs. pänningsumma) mig tillkommer hoos honom, skall iag wähl nÿpa uth. VDAkt. 1707, nr 509. Murberg FörslSAOB (1793).
2) (vard., föga br.) till 2 d: ta fram (ngt), ta ut (ngt). Hon hade en liten blå silkesbörs i handen och nöp så nätt ut en hel tvåkrona (för att ge den åt en fattig gumma). Hedenstierna Fideik. 175 (1895).
3) (†) lämna från sig (ngt) i snålt tilltagna portioner; jfr nypa, v. 2 e. Intet anstår det mehr hvarcken Er eller mig sielfve, at niupa ut styfver-tals alt hvad som skal betalas. Modée FruR 12 (1738). Han nyper ut åt mågen då och då något litet af arfvet. Murberg FörslSAOB (1793). —
(1) -TÅNG; pl. -tänger. (i sht i fackspr.) tång med mejselartade käftar som användes för att fasthålla l. utdraga ngt l. för att avknipa föremål av metall; kniptång. Spegel (1712).
Spalt N 884 band 18, 1947