Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYTTA nyt3a2, v.2 -ade ((†) pr. sg. -er ConstNatDalekVestm. 14 (1703), Österling Ter. 3: 39 (1708)). vbalsbst. -NING (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. nytte (som dock åtminstone delvis motsvarar NYTTJA, v.); av mnt. nutten, använda m. m. (se NYTTJA, v.)]
1) mottaga, undfå (ett sakrament); jfr NYTTJA, v. I 1 slutet; i avledn. NYTTELSE.
2) (†) ha nytta av. Att nhär bondenn icke skulle nytthe sijn hustru eller dotter, hadhe man inthet förmodhe annedt ähnn vproor och twedrecht. HH XIII. 1: 247 (1566).
3) (†) använda. SkrGbgJub. 6: 238 (1591). Allenast ock några i var församling detta (dvs. att jaga älg med hund o. bössa) hava lärt och nytta. FrÅdalsb. 1929, s. 13 (1672). At låta en annan nytta sit i frid som han äger. Lallerstedt Dygdel. 93 (1746). SKN 1845, s. 262.
4) vara till gagn l. nytta för (ngn l. ngt), gagna.
a) (mindre br.) med personligt subj. Murberg FörslSAOB (1793). Jag (började) redan känna samvetskval öfver mitt förehafvande. Nyttade jag någon med detta? Söderhjelm Aho Väkta 103 (1894).
b) (i vissa trakter, ngt vard.) med opersonligt l. sakligt subj.; stundom i uttr. nytta till ngt, tjäna till ngt. In uti wårt eget regemente och land nyttar oss samma fred icke mindre. Gustaf II Adolf 185 (1617). Tagha i acht hwadh .. skadhar eller nyttar Rijket. Stiernman Riksd. 996 (1642). Det nyttar inte till någonting att strida mot (vissa språkbruk). Verd. 1897, s. 44. Det får en inte tänka på, när det nyttar pojken. Bergman Mark. 213 (1919). Rättigheter! fnyser Casper. Du ser vad de nyttat här! Blomberg Bab. 85 (1928).
Avledn.: NYTTBAR, adj. [jfr t. nutzbar] (†) till 3: användbar. Modin GTåsjö 227 (i handl. fr. 1742). De mångfaldiga omständigheter, som förefalla vid glaseringen och målningen och göra det tillverkade (porslins-)godset nyttbart eller förkastligt. Bæckström Rörstr. 49 (cit. fr. c. 1760). —
NYTTELSE, f. (†) till 1: mottagande, undfående (av sakrament). (Vi) säye .., at thet är Tw Sacrament, Nemblighen Döpelsens Sacrament, och wårs Herres Iesu Christi lekamens och blodz nyttelse. Carl IX Bew. I 2 a (1604). —
NYTTNING, r. l. f. (†)
1) till 3: användning; disposition. Juccasjerfvie Nederbyes Lappar, som hafva den sidan af Torneå träsket (dvs. södra stranden) till sin nyttning. Renbeteskomm. 1907, 2: 21 (1746). Någre gamle hus stå til bruk och nyttning efter behag. OfferdalKArk. N II 1, s. 153 (1753). Därs. 273 (1825).
2) avkastning; jfr nytta, sbst. 1 i. At en utbyes åbo i flere 100 år, dragit (dvs. uppburit) nyttningen af en annan byss .. änges stycken. NorrlS 1—6: 66 (c. 1770).

 

Spalt N 905 band 18, 1947

Webbansvarig