Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NÅDA nå3da2, v.1, förr äv. NÅDDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -NING; jfr NÅD, sbst.1
Ordformer
(nod- 1639—1793. nåd- 1679 osv. nådd- 1741—1780. nåt- 1752 (: nåtnaglar)—1769 (: nåtnaglar). nöd- 1670 (: nöd Naglar))
Etymologi
[sv. dial. noa, nöda, motsv. nor. noda, nor. dial. nodda; i avljudsförh. till fsv. niudha (se NITA, v.2). — Jfr FÖRNÅDA]
(i fackspr.) med avs. på utskjutande ända av igenom visst material driven spik, söm o. dyl. l. kanten av en plåt o. d.: stuka o. slå in (o. därigm fästa), nita (se NITA, v.2 1). Rudbeck Atl. 1: 183 (1679). En stark sinka eller krampa, naglad eller nådad inunder bäljlocket. Garney Masmäst. 282 (1791). (Vissa) Spik och hästskosöm .. låta böja sig och nådas. JernkA 1848, s. 71. Båtspik .., som man nådar .. på insidan. Landsm. 1926, s. 11. — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., = NÅD, sbst.1 2. Taga opp nådningen på någon ting. Nordforss (1805).
b) i utvidgad anv.: förse med nådning; hopfoga medelst nådning. Ehuruväl ei heller den (yxa) ratades, som var nådad på bägge sidor. LMil. 2: Föret. 5 a (1764). Man låter .. (för fyrvärkerikonsten) förfärdiga ett svärd af förtent jernbleck, hvilket icke får lödas, utan måste nådas. AHB 105: 43 (1880).
Särsk. förb.: NÅDA FAST10 4. (i fackspr.) fästa medelst nådning, nita fast. VetAH 1741, s. 269.
Ssgr: NÅD-DORN. hovslag. dorn som användes vid nådning av hästskosöm. Bergman Hofbesl. 84 (1905). —
-JÄRN. hovslag. nitjärn (se nit-järn, sbst.2). Möller 2: 507 (1785). Lundell (1893). —
-NAGEL. [trol. av nit- (net-, nät-)nagel med anslutning till nåda, v.1] (†) nitnagel. NödNaglar uthj gångJernen. BoupptSthm 15/3 1670, Bil. Fyra fjädrar .., hvilka äro fästade uti de fasta Kimbarna med nåtnaglar. VetAH 1752, s. 133. Därs. 1773, s. 337.

 

Spalt N 954 band 18, 1947

Webbansvarig