Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÅT nå4t, sbst.3, r. l. m. (Eksell TvistSkoarb. 1765, s. 1, osv.) l. (i bet. 1 b, 2) n. (Serenius Rrr 2 b (1734; i bet. 2 a), osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (Eksell TvistSkoarb. 1765, s. 1, osv.), ss. n. = (Serenius Rrr 2 b (1734), osv.) ((†) -er Eksell TvistSkoarb. 1765, s. 1, Engström 1Bok 15 (1905; i bet. 2 a)).
Ordformer
(nåt 1734 osv. nått 1747)
Etymologi
[jfr d. naad, nor. nat(e); av nt. nat, naad (mnt. nāt); jfr holl. naad (mnl. naet), t. naht (fht. nāt); av ett germ. nēði-, av ett ieur. nēti- (föreliggande i gr. νῆσις, spinning, spinnande), eg. vbalsbst. till en ieur. verbstam som bl. a. föreligger i fht. nājan, gr. νέω (se NAJA, NÅL)]
1) söm.
a) skom. söm i ovanläder på skodon; särsk. (om ä. förh.) i uttr. bruten nåt, spannad söm med synliga styng på utsidan av stövlar (vanl. med spannad söm äv. på insidan). Eksell TvistSkoarb. 1765, s. 1. Ett par fina stövlar med ”bruten nåt”. Hansson SkomYrkH 89 (cit. fr. 1840). SvSkoT 1926, nr 24, s. 8. jfr SID-NÅT.
b) sjöt. söm i ett segel. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
c) i annan anv.; särsk. sadelm. om söm i skinnklädsel o. d.; jfr NÅT-SNÖRE.
2) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] i utvidgad anv., om fog o. d.
a) sjöt. (långskepps gående) fog mellan bordläggningsplankor l. däcksplankor; jfr SUD. Serenius Rrr 2 b (1734). Nåten drifvas och beckas. Gosselman Col. 1: 220 (1828). En gammal ökstock, som var gisten i alla nåten. Strindberg Fagerv. 47 (1902). Siwertz Mälarp. 122 (1911). jfr BORDLÄGGNINGS-, DÄCKS-, LASK-NÅT m. fl.
b) (i vissa trakter) allmännare, om fog mellan (stumt intill varandra liggande) stockar l. bräder l. kimmar o. d.; äv. övergående i bet.: springa, skrymsle. VetAH 1747, s. 44. Stallet blef rent i hvarendaste nåt. Sehlstedt 1: 199 (1853, 1861). Med sin bytta uti handen, / Skurad i hvartenda nåt, / Vandrar flickan ner till stranden. Dens. Utk. 92 (1857). Stockväggarna voro rappade i nåten med kalk, blandad med ko- och hästhår. Strömborg Bygd 16 (1932).
c) (tillf.) i utvidgad anv.; möjl. om bladfäste. Aspen, utan att knysta, / i hvarje nåt står still. Sturzen-Becker 3: 128 (1861).
Ssgr (i allm. till 2 a, sjöt.): NÅT-HAKE. [jfr holl. naadhaak, t. nahthaken] med hake försett redskap använt för uttagande av gammalt drev ur nåt i bordläggning, drevhake. Möller (1790). —
-JÄRN. [jfr d. naadjærn] drevjärn (se d. o. 2). Björkman (1889). —
-KROK. = -hake. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-LINJE. (numera bl. tillf.) om de linjer på en fartygsritning som beteckna nåten i bordläggningen. Dalman 40 (1765). —
-LIST, se d. o. —
-PRESENNING. [jfr holl. naadpresennings, pl., t. nahtpersenning] (†) om långa, smala remsor av presenningsduk, använda till att täcka nåt. Röding 2: 212 (1796). ÖoL (1852). —
-SIDA. om de sidor av en planka som bilda nåt. Witt Skeppsb. 225 (1863). —
(1 c) -SNÖRE. [jfr t. nahtschnur] sadelm. snöre använt ss. besättning över en söm i skinnklädsel (på vagn o. d.); äv. om tråd l. snöre som användes till själva sömmarna. Dalin (1853).

 

Spalt N 996 band 18, 1948

Webbansvarig