NÄGG, adj. -are.
Ordformer
(neggh 1614. nägg 1738, 1749)
Etymologi
[sv. dial. nägg, knapp, svag, sparsam m. m.; motsv. l. besläktat med isl. hnøggr, sparsam, girig (se NJUGG, adj.). — Jfr NAGGVÄRJA]
(†)
2) om år: som ger dålig skörd, dålig. Lind (1749).
3) svag, kraftlös (av sjukdom). Lind (1738, 1749).
Avledn. (†): NÄGGHET, r. l. f. till 3: svaghet. Lind (1749).
Spalt N 1011 band 18, 1948
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se