Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄRVARAN l. NÄRVARUN, sbst.
Ordformer
(ner- 1521 (: n[er]-)—1540. när- 1533—c. 1685. -varan(n) (-ua-) 1533—c. 1685. -varen 1521 (: n[er]war[e]n)—1553. -varun 1564)
Etymologi
[fsv. närvaran; vbalsbst. till NÄRVARA, v.]
(†)
1) = NÄRVARO 1. SthmSkotteb. 3: 187 (1521). Then tijd wij holle räffstting på Åbo rådzstugu vdi thesse effter:ne ärlige, wälbördige och gode mäns närwarun. BtFinlH 4: 242 (1564). OxBr. 12: 93 (1641).
2) = NÄRVARO 2. Flemmingens närvaran hoos mätesmännen. RP 9: 530 (1642). (Han) ville .. intet längre giöra henne med sin närvaran emoot. Leyoncrona Vitt. 185 (c. 1685).

 

Spalt N 1118 band 18, 1948

Webbansvarig