närvarenhet

Publicerad 1948

NÄRVARENHET, r. l. f.; best. -en.

Etymologi

[bildat till NÄRVARA, v., NÄRVARANDE, p. adj.; möjl. efter t. anwesenheit]

(†)

1) = NÄRVARO 1. J alles theris åhør[e] och nærwarenhett. 2SthmTb. 3: 200 (1557).

2) = NÄRVARO 4. Slemt är det .., om vi på måfå blott / Närvarenheten offrat åt en framtid, / Som (osv.). Atterbom LÖ 2: 126 (1827).

Spalt N 1124 band 18, 1948

Webbansvarig