| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) snoka, nosa; sticka (fram) näsan; snokande leta o. speja; i sht förr äv.: (flyktigt) lukta (på ngt); ofta mer l. mindre bildl.; särsk. om ngn som är nyfiken. Nässja i ngt, särsk.: lägga sig i ngt (som man icke har att göra med o. d.). Han .., som .. gåår hvar dagh i byy och näsziar effter öölkannan. ALaurentii Fischer 234 (1618). (Sv.) Näsia, (t.) Riechen, (lat.) Olfacere. Schroderus Dict. 245 (c. 1635). Fritt näsja här och der (bland flickorna), och gilja utan krus. Triewald Lärespån 83 (1712). Kor och Boskap måste icke tillåtas at nässja i Svinläget eller Svinhuset, emedan de deraf få Löss på sig. Salander Gårdzf. 68 (1731). För att hindra obehöriga att nässja i kansliets angelägenheter höll .. (Göran Persson) papperen bakom lås och mur. Gödel SvMedeltLitt. 170 (1916).
2) (†) våga ”sticka fram näsan”; understå sig, drista sig; vara (obetänksamt) framfusig; stundom svårt att skilja från 1. De (dvs. Pontus de la Gardies avundsmän) skola ej nescha, sade Konungen; än behöfver jag Pontus som min man. HSH 3: 61 (c. 1700; yttrat av E. XIV till Göran Persson). Det är .. med (resandet), liksom med giftas ..; voro ej begiärelsen, näsiade vähl ingen dit. Linné Bref I. 2: 344 (1773; jfr 1). Berndtson (1880).
NÄSSJA IN. våga sig in; ”sticka in näsan”. Nässjar eljest någon obuden dräng in på bröllops-laget .. han visas straxt på porten. Lenæus Delsbo 203 (1764). —
NÄSSJA SIG STA. (våga) ge sig in på (att göra ngt nyfiket l. framfusigt). Hin håle sjelf skall ej näscha sig sta’ att ens titta in genom nyckelhålet. Ridderstad Samv. 3: 284 (1851). —
NÄSSJA SIG ÖVER. våga l. krångla o. d. sig över (till ngt). Hade .. (uppsikten) varit som den bort, så hade aldrig fienden nässjat sig öfver. Ekman Dagb. 189 (1790).
Spalt N 1154 band 18, 1948