| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄSTAN näs3tan2, förr äv. NÄSTANS, adv.
1) (†) i lokal bet.
a) närmast, strax. Tiust med Norra och Södra Wedbo .. och Konunga härad .. liggia näpstan här in till. OxBr. 12: 227 (1625).
b) i prepositionell anv.: hos, bredvid. Som theras siälar äro nu tilhopa i Gudz hand, Så komma och theras helighe kroppar samman och skola nästan hwar annan sofua. Wallius Bielke 35 (1623).
2) betecknande en hög grad av tillnärmelse till (men icke fullständigt uppnående av) visst tillstånd l. stadium, viss egenskap l. belägenhet o. d.: (icke helt l. alldeles, men) i det närmaste, icke långt ifrån, så gott som; nära nog, så när; inemot. G1R 28: 242 (1558). (Plantorna) behöfwa at man them .. nästan dageliga med watn begiuter. Swedberg SabbRo 411 (1688, 1710). Hon är nu uthgammal nästans 80 åhr. VDAkt. 1698, nr 37. Nu nästan är slocknad själens gudomliga gnista! Thorild Gransk. 1784, 1: 74. Stolthet bröstet nästan spränger (på gossen vid läsning om slaget vid Lützen)! Wirsén NDikt. 54 (1880). Hela svärmar af vältalare .. (hade) begagnat nästan samma uttryck (som greven tänkt använda). Strindberg NRik. 10 (1882). Fagert är landet (dvs. Frankrike), himmeln är nästan alltid klar. Schück o. Lundahl Lb. 1: 48 (1901). Baby, som var nästan klädd. Wägner Norrt. 8 (1908). När jag trodde mig nästan vid målet. Hallström Händ. 7 (1927). Om fyra år! .. Då är jag gammal — då är livet nästan slut. Edqvist Musik 282 (1946).
a) (numera ngt vard.) efterställt (jfr b α, f α). RA I. 1: 452 (1546). Öffuer heele bokenn nästenn. Schück VittA 1: 28 (cit. fr. 1555). (Sven Hall blev) fängzligh hollen ett heeltt åhr nestan. RARP 2: 132 (1634). Halfwa landet nästan uppå södra sijdan (av Öland) är släät mark. Bolinus Dagb. 65 (1679). — särsk. (†) placerat mellan ett framförställt attribut o. dess huvudord. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 120. Genom hela nästan wärlden. Rudbeck Atl. 1: 391 (1679). Därs. 3: 731 (1698).
b) i förb. med ett negerande ord (l. prefix, se β), t. ex. i uttr. nästan icke, knappast, nästan ingen, knappast någon, nästan aldrig, knappast någonsin; äv. övergående i f. Svart G1 84 (1561). Mars hadd’ nästan ingen Sysla, / Utan geck för sej ok myszla. Lucidor (SVS) 182 (1672). (Då) kom i Eynars hufwud ett stort steenshugg, så att hann föll där wijd och wiste nestan intet till sig. Reenhielm OTryggw. 253 (1691). Det slår næstan aldrig felt. Murberg FörslSAOB (1793). I trakten (där barnens hem låg) funnos nästan inga andra träd än pilar vid vägkanten och vid dammen. LbFolksk. 193 (1890). — särsk.
α) efterställt, i numera obr. anv. Nu är ingen nästan som icke weet at (osv.). Rudbeck Atl. 2: 10 (1689). (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 246 (1701).
c) (vard., mindre br.) i uttr. nästan på, nära på. Allt annat har ändrat sig — nästan på åtminstone. Widegren RaggUng. 9 (1938).
d) (i Finl.) i uttr. nästan nog, nära nog, nästan. Cygnæus 5: 162 (1874). Man skall finna .. (breven) skrifna nästan nog med en diplomats svarfvade stil. Söderhjelm Runebg 2: 294 (1906).
e) (tillf.) i det konjunktionella uttr. nästan som, nästan med detsamma som. Nästan som han (dvs. Öjar) blundade till, började han drömma om guldet, som Tole hade talat om. Heidenstam Svensk. 1: 38 (1908).
f) med mer l. mindre försvagad bet., använt ss. en allmän, obestämd modifikation av det sagda, i allm. innebärande att detta icke får fattas ss. ngt alldeles säkert l. riktigt avgjort l. ss. gällande i alla avseenden, till punkt o. pricka, precis efter ordalydelsen o. d.; stundom övergående i bet.: snarast, närmast o. d.; jfr b, g. Forsius Esdra 148 (1613). Någon gång när man ser de personer som allmänt älskas, känner en bra karl sig nästan frestad at söka Allmänhetens hat. Kellgren 3: 214 (1793). Brunii Epicedium tog sig bättre ut än jag nästan trott. HTSkån. 2: 245 (1844). Sedan han genom utomordentlig flit och nästan otroliga försakelser samlat en sparpenning, köpte han för denna ett litet torp. LbFolksk. 55 (1868). Jag tycker nästan det börjar kännas kyligt. Roos Skepp 80 (1896). Det ligger något nästan naivt i den optimism, hvarmed den präktige och käcke pysen Torkel .. skildras. GHT 1902, nr 261 A, s. 2. (Bondepraktikans regler om åderlåtning) är ett speciellt fall av nästan lärd prägel. Nilsson FestdVard. 25 (1925). — särsk.
α) (numera ngt vard.) efterställt. OxBr. 12: 532 (1622). Han längtade nästan efter vintern, då han (osv.). Sjödin StHjärt. 42 (1911).
β) (numera bl. tillf., vard.) i uttr. man l. jag ville nästan säga, man osv. vore frestad att säga l. hade så när sagt o. d. Det låg någonting ridderligt, jag ville nästan säga någonting äfventyrligt, i hela .. (Luthers) väsende. Tegnér (WB) 3: 142 (1817). Schück o. Lundahl Lb. 1: 98 (1901).
γ) (numera bl. i Finl.) i uttr. nästan sagt, snart sagt, så när, nästan. Konungen i Danmark .. affronterer (dvs. trotsar) icke allenast oss uthan nestan sagt alle. RP 8: 341 (1640). Icke desto mindre, är jag .. af Församlingen nästan sagt förskiuten och förglömd. VDAkt. 1798, nr 133. FRuneberg (1857) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 152. jfr Bergroth FinlSv. 262 (1917).
δ) (†) i uttr. nästan kallad, som man nästan skulle kunna kalla l. nästan är (ngt). Ifrån denna, nästan kallade öde plats. VDAkt. 1768, nr 162.
ε) (†) i förb. med ett följande komparativt, mer l. mindre pleonastiskt som. RARP 2: 215 (1636). En del (av flodarmarna) framskyndade sit klara vatn med hastigt lopp, andra åter gingo ganska stilla och nästan som orörlige. Ehrenadler Tel. 9 (1723).
g) (numera knappast br.) mer l. mindre övergående i den allmännare bet.: ungefär (utan direkt tanke på ngn tillnärmelse till ngt). Så nästan, synes migh, haar Satan tänckt och talat. Spegel TPar. 88 (1705). Karmides’ vänner voro klädde nästan som han. Rydberg Ath. 14 (1876; uppl. 1859, 1866: ungefär). (†) Orsakerna som .. (E. XIV) til ett så ringa neeszligit Gifftermåhl kunde beweka, woro nästan thesse (osv.). Girs E14 105 (c. 1630).
h) (†) mer l. mindre tautologiskt, i uttr. nästan undantagandes, med undantag för blott, så när som på; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 9 a β. Vij menighe man, nestan vndantagendes någre få, som bygge och boo i finske skären, vdi Töffuesall sochn, bekenne och fulleligen tillstå .. att (osv.). BtFinlH 4: 153 (1563).
3) (†) nästan alltid; mestadels, till större delen. Gaflarna nästans gambla; Ryghåsen gammal: läcktet dels nytt, dels gammalt. VDAkt. 1686, Syneprot. nr 102. Dalin (1853).
4) (†) synnerligen, mycket l. dyl. Thet warede eij nestan lenge, / Ath the finge Rotneby in. Hund E14 103 (1605). En saknad nästan stor. Brenner Dikt. 1: 191 (1713).
5) (†) i attributiv anv.: som nästan l. i det närmaste är (ngt). En nästan omöjelighet. Tersmeden Mem. 1: 7 (c. 1780). Denna löftes-röst, det nästan Guda-svar, / Som Yngves återkomst åt hären lofvat har. Leopold 1: 18 (1800, 1814). Berzelius Brev 8: 71 (1820).
Spalt N 1181 band 18, 1948