Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄSTE näs3te2, sbst.4, n. (G1R 1: 115 (1523) osv.) ((†) m. Dähnert (1784)); best. -et; pl. -en ((†) =, Mat. 8: 20 (NT 1526), Dryselius Måne 41 (1694)); förr äv. NÄST, sbst.4, n.; best. -et.
Ordformer
(näst (ne-, -th) 15701703. näste (ne-, -the) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. näste; liksom d. nest av fht., mnt., t. nest, motsv. eng. nest; av ett germ. nista-, motsv. ett ieur. nisdo- (som bl. a. föreligger i lat. nidus, bo), av ni (se NED, adv.) o. roten sed (se SITTA). — Jfr NISCH, NÄSTA, v.2, NÄSTING, NÄSTLA]
1) (i sht i vitter stil) om ett djurs bo.
a) om en i naturen fritt levande fågels bo l. rede. Bygga, reda (i sht förr äv. göra) ett, sitt näste. Räffuanar haffua kulor, och foghlanar vnder himmelen näste, Men menniskenna son haffuer icke ther han kan luta sitt huffuuth till. Luk. 9: 58 (NT 1526). (Är det) aff tijn befalning, at han (dvs. örnen) gör sitt näste j höghdenne? Job 39: 30 (Bib. 1541). I blommande lindar, / Der nästet vi (dvs. flyttfåglarna) byggt. Stagnelius (SVS) 2: 436 (1821). Rosenius SvFågl. 2: 59 (1921). jfr FALK-, FÅGEL-, HÄGER-, KLIPP-, KONDOR-, KRÅK-, RIP-, SVAL-, UGGLE-, ÖRN-NÄSTE m. fl. särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Han hafwer större wingar, än the vthi nestet rijmmas. Girs Edelh. B 8 b (1627). Små Foglar små näste. (dvs.) Hwar giör effter sitt ämbne. Grubb 204 (1665). Wijpan wil wäria hwar Tufwa, och mister offta sitt egit Näste. Dens. 856. Hvar fågel tycker om sitt näste. Meurman (1847).
β) (†) om ätliga fågelbon (särsk. kinesiska svalbon). Osbeck Resa 164 (1751, 1757). Warg Bih. 36 (1765). ConvLex. (1824).
b) om hönsrede; i ssgrna HÖNO-, HÖNS-, VÄRP-NÄSTE.
c) om andra djurs bon: ”kula”, ”håla”; numera bl. tillf., väsentligen uppfattat ss. bildl. anv. av a (l. 2). Forsius Fosz 519 (1621; om en markattas bo). Rofdiurens Kulor och nästen. PH 6: 3857 (1755). Man snart till björnens gömda näste hunmt. Sätherberg Dikt. 2: 54 (1844, 1863). Sundén (1887). jfr BI-, BJÖRN-, HUGGORMS-NÄSTE m. fl. särsk.
α) (enst.) om boplats för tamdjur (stia). Strålenhielm Ymp. 46 (1751).
β) bildl. l. oeg.; jfr 2. Här är mitt lilla näste, sa lusen om skägget. Östergren (1933).
2) bildl., om uppehållsplats l. boning för människor.
a) (i sht i vitter stil) om ngns bostad l. boning l. hem; numera särsk. med tanke på att bostaden är liten o. jämförelsevis primitiv o. d.: ”kula”, ”lya”, ”krypin”. (Man) betroor .. icke enom man som intit neste haffuer. Syr. 36: 28 (”37”) (öv. 1536; Apokr. 1921: eget bo). Ty är det Konungens bäste, / Att I gifwen honom ett näste, / Der han kan hafwa sin roo. Carl IX Rimchr. 37 (c. 1600). Om afftonen gick hon Barnemorskan .. der ifrån och hem till sitt näste. VDAkt. 1690, nr 383. Allting kom henne att drömma om det välsignade nästet uppe bland Smålands furuskogar, hvilket hon skulle ombona så varmt åt sig själf och åt honom, som hon älskade. Lundegård Tit. 197 (1892). Siwertz JoDr. 292 (1928). — särsk.
α) i ordspr. Han achtar föga sitt beste som öffuergiffuer sitt näste. SvOrds. B 1 a (1604). Egit Näste, håls för dhet bäste. Grubb 177 (1665).
β) (†) i sådana uttr. som ha o. d. sitt näste (l. sitt bo och näste l. näste och hemvist o. d.), ha osv. sitt hemvist l. sin bostad ngnstädes; taga sig näste och hemvist ngnstädes, slå sig ned l. bosätta sig ngnstädes. Hab. 2: 9 (Bib. 1541). Denne hustrun .. haf(ve)r hafft sitt näste, her j sochnan och flijtigt söckt gudz huus. VDAkt. 1679, nr 78. Att hans hustru .. hafuer söckt refugium till en sin Frenne j Malmö, och der hafwer taget sigh näste och hemwist. Därs. nr 111. Aldramest tyckes dock hafva varit Konungen (Magnus) om hjertat klosterkyrkan på Gråmunkeholmen, för hans helgon Francisci skull och hans Ordensbröder, som derstädes fått ro och näste. Afzelius Sag. 4: 110 (1842).
γ) (numera mindre br.) om eländig l. usel bostad l. gård l. nedsättande, övergående i bet.: ”kyffe”, ”ruckel”, ”kråkslott” o. d. Spegel SalWijsh. 25 (1711). Grimstahamn är rakt ett näste. Almqvist Grimst. 13 (1839). Jag hade funnit ett riktigt näste till gammalt hus någonstädes ut åt fäladen. Benedictsson Peng. 234 (1885). Bondeson NAllmogBer. 177 (1888). Östergren (1933). jfr KRÅK-NÄSTE.
b) om hus l. lokal som utgör hemvist l. tillhåll för ”dåligt” folk (brottslingar, skökor o. d.) l. där spel, skörlevnad, dryckenskap o. d. bedrives. GullbgDomb. 29/1 1634. Alla dessa nästen, som kallas krogar, (böra) aflysas. Agardh BlSkr. 2: 158 (1853). Detta hotell är ett sannskyldigt näste för mördare och tjuvar. Ashton-Wolfe OndTjusn. 141 (1931). Biribi spelades t. ex. i sådana ruskiga nästen, som F. Cederborgh skildrar i ”Ottar Tralling”. SvFolket 8: 308 (1939). — jfr KOKAIN-, KROG-, LURENDREJAR(E)-, LÖNNBRÄNNAR(E)-, OPIUM-, OSEDLIGHETS-, OTUKTS-, ROFFARE-, ROV-, RÖVAR(E)-, SJÖRÖVAR(E)-, SMUGGLAR(E)-, SPION-, SUP-, TJUV-NÄSTE m. fl.
c) (†) om (befäst) slott l. stad, borg, fäste o. d. G1R 1: 115 (1523). Sammelunde effter sådana legligheter, synes oss, att wårtt mynte will icke heller wäll tiene lengre, att bliffwa vpå Swartesiö, synnerligen effter ther är ett öpitt neste. Därs. 14: 240 (1542). (Kristiern II innehade) Rijkzsens fasta huffwudstadh, och innersta näste Stokholm. Svart Ähr. 62 (1560). Lagerbring 1Hist. 4: 78 (1783).
d) mil. om mindre, befäst område l. ställning, värn o. d. Kampgrupperna .. bemäktiga sig fiendens nästen och stödjepunkter. KrigVAT 1922, s. 137. (Kulsprutorna) förlades (under världskriget 1914—18) gärna i särskilda s. k. nästen framför, bakom eller mellan skyttevärnen. 2NF 35: 1122 (1923). jfr (†): De torra Cuvetter .. (äro) intet annat än ett Näste och niche för Mineurerna. Rålamb 8: 206 (1691). — jfr KULSPRUTE-, MOTSTÅNDS-NÄSTE.
e) om ort där ngn bor.
α) (†) (ngns) hemvist(ort). Widh .. (Dnjepr) är nu the mächtige Cossakers egentlige Näste. Widekindi KrijgH 429 (1671).
β) (numera mindre br.) nedsättande, om samhälle (stad, by): ”håla” o. d. Blanche Våln. 175 (1847). I striderna då (vid Mackensens genombrott) lär Strykow ha varit med. Det är ett litet näste till stad eller by. Berg Krig. 89 (1915).
f) (†) om jorden betraktad ss. människornas boning. När .. (den lärde, som ser ut över universum) beser det Lilla Nästet / Den Klimp som wi Bebo. Brenner Dikt. 1: 217 (1706, 1713). Tegnér (WB) 2: 32 (c. 1810).
g) (i vitter stil, mera tillf.) bildl. (jfr 3), om ngt abstrakt uppfattat ss. ett hemvist för ngn l. det vari ngn lever l. dväljes. Ängzlan blir mitt näste. LejonkDr. 96 (1689); jfr 3 b. Menniskor .. bygga sig af sin egen medelmåtta nästen — t. ex. statsskick, religionssystemer, tankebyggnader — i hvilka de vilja evigt förblifva. Rudin 1Evigh. 1: 125 (1871, 1878).
3) (utom i b β numera knappast br.) bildl. (jfr 2 g), om område l. lokalitet l. föremål (i konkret l. abstr. bet.) som utgör ”hemvist” l. ”boning” för en ande l. säte l. centrum för ngt (särsk. själsförmögenhet) l. där ett konkret föremål har sin plats o. d. LPetri Œc. 59 (1559). Diefuulen .. haffuer intagit hennes dotters kropp och lekamen, och giordt sigh til itt näste. SLaurentii Ridd. C 4 a (1622). Konster och Klookheter all, som anten i sie(l)fwe Förnufftet / Boo och hafwa sitt Näst, eller och (osv.). NRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 224. Then kötzlige wällusten, hwilken hafwer sitt näste vthi the vthwärtes Sinnen. Sylvius Mornay 323 (1674). När från nattens djupa näste / Skuggan sprids kring Himlens fäste, / Önskar jag hon evig blef. Kellgren (SVS) 2: 212 (1789). Torn, som tycktes vara stjernors näste. MarkallN 2: 104 (1821). — särsk.
a) (†) i uttr. taga l. sätta sitt näste ngnstädes, om ngt konkret: ta sin ”boning” l. ta plats ngnstädes. Strax den klara Sool haar gådt på Högdens Fäste, / .. och tagit seen sit Näste / I Twillingarnas Huus, då (osv.). Achrelius Dan. E 2 a (c. 1690). At den Konglige Thron där (dvs. i Sthm) satt sitt Näste å (dvs. och) Fäste. Runius (SVS) 2: 17 (c. 1698).
b) för att beteckna ngt ss. en plats där ett visst tillstånd råder l. härskar l. där ngt visst bedrives o. d.
α) (†) i uttr. ha sitt näste i ngt, bo (se BO, v.1 2) l. råda l. härska i ngt. Friden har uti Hans siäl sit näste. Nordenflycht QT 1745, s. 33.
β) (fullt br.) nedsättande, i uttr. ngts näste l. näste för ngt; numera i sht med anslutning till 2 b. (Dominikus) hafwer bygdt monge Closter aff berörde Predikare Orden, Affgudadyrkans Nästen. Schroderus Os. 2: 692 (1635). När .. (livet) utgör vårt alt, är det oss til ingen nytta, och blifver et näste för plågor. Lantingshausen Young 1: 75 (1787). Catharina (av Medici) g(j)orde sit Hof til et rätt Liderlighetens Näste. Lanærus Försök 53 (1788). Den (dvs. den lilla staden) var ett näste för stelhet, högfärd och alltför snygga kläder. Hallström Händ. 120 (1927).
c) (†) i uttr. söka näste till ngt, söka en hållpunkt för ngt? The Påweske, som allestädz sökia näste til theres wronga mening som the haffua om gerningarnas rettferdigheet, pocka swårliga på thet här står (i liknelsen om den otrogne gårdsfogden). LPetri 2Post. 198 a (1555).
4) [jfr motsv. anv. i d., t., eng.] (numera mindre br.) bärgv. klumpformig anhopning av en bärg- l. jordart, malm l. metall o. d. som ligger inbäddad i en annan bärg- l. jordart osv., körtel, njure. Wallerius Min. 216 (1747). Uti molassen träffar man större och mindre nästen eller stockformiga sammanskockningar af nagelflue. JernkA 1832, Bih. s. 250. Sernander LöfängBjärkSäb. 34 (1925).
Ssgr (i allm. till 1 a): A: NÄST-DRÄKT. zool. dräkt som en fågelunge har, medan den (ss. icke flygfärdig) ligger kvar i boet. FoFl. 1910, s. 281.
-EPIFYT. bot. benämning på vissa epifyter som gm sina rötter l. på särskilt sätt ombildade blad uppsamla humus som tjänar växten till näring (o. som med sina tätt hopgyttrade blad mer l. mindre likna ett fågelbo). 2NF 7: 697 (1907). NoK 73: 78 (1927).
(4) -FORMIG. (numera mindre br.) bärgv. som har formen av l. liknar en körtel (körtlar). UB 4: 442 (1873).
-PLATS. zool. plats för (fågels) bo; plats där fåglar (bruka) bygga sina bon. SkogsvT 1907, s. 266.
-ROT. [jfr t. nestwurz(el), ävensom d. fuglerede o. det nylat. artnamnet] bot. orkidén Neottia nidus avis (Lin.) L. C. Rich. (vars rotstock är försedd med ett fågelboliknande knippe av birötter); äv. allmännare, om övriga arter av släktet Neottia Lin. KonvLex. (1863). Fries BotUtfl. 3: 232 (1864). SvSkog. 252 (1928).
Ssg: nästrot-släkte(t). bot. släktet Neottia Lin. SvUppslB (1934).
-SVAMP. [jfr t. nestpilz, ävensom det nylat. släktnamnet] bot. svamp av släktet Nidularia Fr. (med bägarformig fruktkropp innehållande äggliknande peridioler); i pl. äv. dels ss. benämning på släktet N., dels (allmännare) om familjen Nidulariaceæ (numera vanl. benämnd näst- och brödkorgssvampar). Gyttrad nästsvamp, Nidularia confluens Fr. Naken nästsvamp, Nidularia denudata Fr. Fries BotUtfl. 3: 351 (1864).
-UNGE. zool. fågelunge som ännu icke är färdig att lämna boet. FoFl. 1909, s. 152.
-ÄGG, n. zool. om den bobyggande fågelns ägg; motsatt: gökägg. Rosenius SvFågl. 2: 411 (1926).
B (†): (4) NÄSTE-VIS, adv. (näste- 18021828. näster- 17851789) [jfr t. nesterweise] bärgv. i körtlar; äv. i uttr. bryta malm o. d. nästevis, bryta malm osv. som uppträder i körtlar. Möller 2: 495 (1785). Rinman 2: 205 (1789). Heinrich (1828).
C (†): NÄSTER-VIS, se B.

 

Spalt N 1184 band 18, 1948

Webbansvarig