Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÖTSKRIKA nø3t~skri2ka, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(nöt- 1741 osv. nöte- 1640—c. 1645. nött- c. 1635—1793. nötte- 1619. -skrijka 1619—1745. -skrika 1640 osv.)
Etymologi
[till NÖT, sbst.1; efterleden till SKRIKA, v.; med avs. på bildningssättet jfr t. ex. NÖTPACKA, NÖTVÄCKA]
1) fågeln Garrulus glandarius Lin., som gärna äter nötter; stundom äv. om besläktade utländska fåglar (jfr slutet). Sigfridi A 3 a (1619). Mager .. som en nötskrika vintertiden. Blanche Våln. 547 (1847). Nötskrikan .. träffas numera norrut ända uppigenom Norrbottens lågland .. Nötter och ollon äro hennes älsklingsföda. Lönnberg RyggrDj. 2: 14 (1915). Västerb. 1939, s. 141. Anm. Hos Möller R 2 a (1745) användes ordet ss. övers. av fr. casse-noix. — särsk. i vissa uttr. vilka beteckna utländska fåglar som äro nära besläktade med den svenska nötskrikan; särsk.
a) blå nötskrika, Cyanocitta cristata Lin. 4Brehm 6: 108 (1924).
b) långtofsad nötskrika, Cyanocitta diademata Bonap. (Stuxberg o.) Floderus 3: 277 (1903).
2) [bildl. anv. av 1] (numera bl. tillf., vard.) om skrikig person l. person med klen sångröst. Knorring Cous. 2: 51 (1834). Nötskrikan Brinkman. 3SAH XLVII. 2: 37 (1836). jfr Landsm. XVIII. 8: 29 (1900).
Ssgr: NÖTSKRIK- l. NÖTSKRIKE- l. NÖTSKRIKS-BO, n. FoFl. 1909, s. 201. —
-SLÄKTE(T). zool. fågelsläktet Garrulus Vieill. Lönnberg RyggrDj. 2: 14 (1915).

 

Spalt N 1306 band 18, 1948

Webbansvarig