Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OAKTELIG l. OAKTLIK, adj.; adv. oakteliga (OPetri). (oachteligh 1527—1582. oaktlijk 1673) [jfr mnt. unachtlik, t. unachtlich] (†)
1) oansenlig; äv.: föraktlig, värdelös; jfr aktelig 1. PErici Musæus 2: 236 a (1582). Lucidor (SVS) 350 (1673).
2) ss. adv.: ouppmärksamt, vårdslöst; jfr aktelig 2. OPetri PGalle B 4 a (1527). —
OAKTESAM, se oaktsam. —
OAKTIGHET, f. [sannol. efter t. unachtigkeit, till unachtig, ouppmärksam; jfr oakt] (†) nonchalans, försumlighet. KyrkohÅ 1931, s. 220 (1637; efter handl. fr. 1540). —
OAKTLIK, se oaktelig.

 

Spalt O 11 band 18, 1949

Webbansvarig