Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBJEKTION, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -ec-)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. objection; av lat. objectio (gen. -ōnis); vbalsbst. till objicere (se OBJEKT)]
(†) invändning, inkast. Så förwerrer och then Obiection mere H. K. M.tz saak, än henne hielper (osv.). Chesnecopherus Skäl Oo 1 b (i handl. fr. 1595). Wingård Minn. 12: 111 (1850). Dalin (1871).

 

Spalt O 95 band 18, 1949

Webbansvarig