Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OBLID. [fsv. obliþer] (numera i sht i vitter stil) omild; fientligt sinnad mot (ngn), avog, ovänlig; bister, hård, sträng, kärv, barsk; vanl. om gudamakt o. dyl. l. med abstrakt huvudord, särsk. om öde o. d. VarRerV 63 b (1579). I går ville et oblidt öde at en oskyldig fluga nedstupade .. i hans strupa. Dalin Arg. 2: 55 (1734, 1754). Hvad oblid makt dig förföljer? Johansson HomOd. 10: 64 (1844). Lagerlöf ChLöw. 150 (1925). särsk.
a) i uttr. vara l. bliva (förr äv. göras) ngn oblid, vara osv. omild l. hård mot ngn. Gevaliensis Jos. 53 (1601). O herre beuara migh mildeligh / att lÿckan jcke giörs migh oblidh. Visb. 3: 15 (c. 1635). Lyckan var oss denna gång så oblid, att (osv.). FrSkog. 155 (1892).
b) om min, uppsyn o. d.; numera särsk. i uttr. med oblida ögon. Itt oblijdt ansicte. SalOrdspr. 25: 23 (öv. 1536; Bib. 1917: mulna ansikten). Unionen var .. återställd, men den betraktades af svenska folket med oblida ögon. Odhner Lb. 102 (1869). Hellström Malmros 231 (1931).
c) om väder, klimat, årstid o. d. Oblijdt wäder. Herlicius Alm. 1638, s. 6. Det oblida klimatet. LbFolksk. 285 (1890). Skydd för oblid väderlek. ArtillRegl. 1940, 2: 65.
Avledn.: oblidhet, r. l. f. (numera i sht i vitter stil) Linc. (1640). —
OBLIDELIGA, adv. [jfr isl. ublíðliga] (†) omilt, avogt, ovänligt, hårt, strängt. LPetri 2Post. 249 a (1555). —
OBLIDKAD, p. adj. icke blidkad, oförsonad. Linc. (1640). —
OBLIDKELIG3~200, äv. 0400 (obli´dkelig Weste), adj.; adv. -a (†, Linc. (1640), Hamb. (1700)). -en (Dalin (1853), Östergren (1933)), -t (Murberg FörslSAOB (1791), Östergren (1933)). (-idk- 1799—1933. -idke- 1640 osv. -ijtke- 1603) (numera bl. i vitter stil) som icke kan blidkas l. försonas; obeveklig, oförsonlig; skoningslös; hård, sträng. Thet gambla Språket, om try ond oblijtkeligh tingh på iorden, Nämligha Watnet, een ondh Qwinna, och Elden. Balck Es. 26 (1603). Samfundet, som fordrar en oblidkelig rättvisa. Franzén Pred. 3: 226 (1843). Trädplanteringar till skydd mot den oblidkeliga sommarsolen. Zilliacus JapSt. 97 (1896).
Avledn.: oblidkelighet, r. l. f. (numera bl. i vitter stil) Linc. (1640). Med en naturmakts oblidkelighet. 2Saml. 30: 112 (1909).

 

Spalt O 101 band 18, 1949

Webbansvarig