Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBMAN (o`bman, (l(äs) åbbmann) Weste) l. OPMAN, m.; pl. -män.
Ordformer
(obman 1541—1873. opman 1603—c. 1676. uppman 1640)
Etymologi
[jfr d. opmand; av t. obmann, till ob, över (jfr OF-), o. mann (se MAN, sbst.2)]
(†) skiljedomare. Tegel G1 2: 144 (i handl. fr. 1541). I så måtto äre förbemälte saker under een opmans dom efter thett Stetiiniske fördraget opskuttne och tillwiiste. SvTr. V. 1: 128 (1603). Jungberg (1873).

 

Spalt O 107 band 18, 1949

Webbansvarig