Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OBOE å3bωe2 (trestavigt) l. -bo- l. -bå-, äv. 040, äv. uttalat tvåstavigt obå4 l. å- (obo´el. o`boe (l(äs) åbå, åbåe) Weste; å`båe Dalin), r. l. m. l. f. (Nordforss (1805) osv.) ((†) n. Bellman (BellmS) 1: 40 (c. 1770, 1790), Nordforss (1805)); best. oboen; pl. oboer; äv. (numera bl. ngn gg i sg. obest.) HAUTBOIS ob1ωa4 (med kort a) l. å1-, r. l. m. l. f.; pl. (†) = (Spegel TPar. 99 (1705), Sundstrand SödermReg. 4: 25 (1791)) l. -boiser (GT 1788, nr 20, s. 3); förr äv. HAUTBOE l. HOBOE l. HÅBOE, r. l. m. l. f.; pl. -ar (Rudbeck Bref 373 (1699: håboar), GenBerMRulla 19/9 1719 (: hautboir; möjl. att ansluta till sg. hautbois)); förr äv. HOBOJ l. HÅBOJ, r. l. m. l. f.; förr äv. HOBOJA (hobo`ja (öp(pet) o) Weste), r. l. f.; best. -an (Bellman (BellmS) 4: 71 (1769), Auerbach 501 (1909)); pl. -or (VDAkt. 1735, nr 272, Auerbach 501 (1909)); förr äv. HAUTBOINA, f.?
1) ur skalmejan utvecklat, klarinettliknande träblåsinstrument med dubbeltungat rörmunstycke o. rör av konisk form. Rudbeck Bref 373 (1699). Hör på hoboijan, hur’ drill på drill nu följer tätt! Bellman (BellmS) 4: 71 (1769). Oboen är framför allt ett melodi-instrument. Bauck 1Musikl. 2: 174 (1871). NoK 123: 106 (1935). — jfr ALT-, BUXBOMS-, DISKANT-OBOE. — särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., om oboeton l. musik av en l. flera oboer resp. om ljud som erinrar härom; stundom om musiker som i en ensemble l. orkester trakterar oboe; äv. bildl. Tuppen gal en sträf hoboja. Bellman (BellmS) 1: 97 (c. 1771, 1790). Från .. åkerfältet höjde ängskäran, den stora fågelkonsertens oboe, sin entonigt skärande stämma. Blanche Våln. 206 (1847). RöstRadio 1947, nr 1, s. 38.
2) benämning på en 8 fots tungstämma i orgeln. Eenberg BeskrUps. 37 (1704). Hennerberg (o. Norlind) 1: 120 (1912).
-TON ~tω2n.
Spalt O 108 band 18, 1949