Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBOIST ob1ois4t (trestavigt) l. å1-, l. -å- l. -ω-, äv. (numera bl. i fråga om ä. militära förh.) HAUTBOIST hob1ois4t l. hå1– osv. l. med uttal utan h- (håboi´sst Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(haboist 1735. hauboist 1702—1890. hautboist 1716—1928. hobist 1715. hoboist 1734—1909. houboist 1704 —c. 1710. houtbouist 1759 (: Gardie Houtbouisterne). håbist 1713. håboist 1864—1868. oboist 1795 osv.)
Etymologi
[jfr d. oboist, t. hoboist, eng. oboist, hautboyist, fr. hautboïste, it. oboista; avledn. av OBOE]
musiker som (i en ensemble l. orkester) trakterar oboe, oboeblåsare, oboespelare; förr äv. (vanl. i formen hautboist) om vid regemente o. d. fast anställd oboeblåsare med viss militär tjänstegrad l. om militärmusiker i allm. (som trakterade blåsinstrument); jfr FÄLT-MUSIKANT. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 217 (1702). Håbisten af Gvardiet Mons:r Ionas Högman. KKD 5: 340 (1713). Dalin (1853). PT 1903, nr 81 A, s. 2. SvUppslB (1934).

 

Spalt O 108 band 18, 1949

Webbansvarig