Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCEANID ωs1eani4d l. ω1s-, l. OKEANID ωk1– l. ok1– l. ω1k-, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(oce- 1796 osv. oke- 1839 osv.)
Etymologi
[jfr t. ozeanide, eng. oceanid, fr. océanide; avledn. av gr. ὠκεανίς (gen. –νίδος), av ὠκεανός, havets gud, oceanen (se OCEAN, sbst.); oceaniderna antogos vara döttrar till Okeanos]
i den gr. mytologien: i havet boende nymf, havsnymf; i sht i pl. Stridsberg MythLex. 269 (1796). OoB 1932, s. 336.

 

Spalt O 151 band 18, 1949

Webbansvarig