Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCELL ωsäl4, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. ocelle; jfr äv. eng. ocellus; av lat. ocellus, diminutiv av oculus, öga]
(i fackspr.) mer l. mindre ögonliknande fläck l. bildning hos djur l. växt; vanl. i pl.
1) zool.
a) hos vissa insekter: enkelt öga, punktöga; äv. om enkelt byggda, ljuskänsliga organ hos vissa maneter o. vissa andra djur. Thomson Insect. III (1862). LAHT 1919, s. 62.
b) om ögonliknande fläckar hos vissa djur, särsk. på vingarna hos vissa fjärilar o. på vissa fåglars fjäderdräkt, ögonfläck. SvLitTidn. 1815, sp. 137 (”135”) (på insektsvinge). Nilsson Fauna 4: 610 (1855; på fisk). En liten prydlig varelse, längsstrimmig i svartaktigt och gråhvitt samt sirad med en rad af blå och svarta oceller på hvardera sidan. FoFl. 1908, s. 5 (om ödla). SvUppslB (1934).
2) bot. på vissa växter, om vissa celler l. grupper av celler som antagas vara organ för uppfattning av ljusretning. 2NF (1913).
Ssgr (i fackspr.): (1 b) OCELL-LIK, adj. Thomson Insect. 164 (1862). —
(1 b) -PUNKT. punktformig fläck. Bakvingar med svarta ocell-puncter. Thomson Insect. 148 (1862; på fjäril).
Avledn.: OCELLERAD, p. adj. (†) till 1 b: försedd med oceller. VetAH 1806, s. 21. Marklin Illiger 91 (1818). jfr: Ocellerad, (dvs.) punkterad, prickig. Ekbohrn (1904).

 

Spalt O 151 band 18, 1949

Webbansvarig