Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCKULTERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. skrivet occ-)
Etymologi
[jfr t. okkultieren, eng. occult, fr. occulter, av lat. occultare, avledn. av occulere (se OCKULT)]
(†) dölja, gömma o. d. Swedberg Schibb. 286 (1716). Ekbohrn (1904). särsk.
a) astr. om undanskymmande av en stjärna l. planet; jfr OCKULTATION. Under månförmörkelsen occulterades en liten stjerna bakom månens kant i sjelfva skuggan. VetAH 1817, s. 12. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 68.
b) (i hemlighet) hysa, gömma. Hall KultInt. 92 (i handl. fr. 1639). —

 

Spalt O 195 band 18, 1949

Webbansvarig