Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCKULTISM ok1ultis4m, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet occ-)
Etymologi
[jfr t. okkultismus, eng. occultism, fr. occultisme; till OCKULT]
läran om de ockulta fenomenen o. de ockulta vetenskaperna; äv. (o. vanl.) om tron på de ockulta fenomenen, uppfattad ss. en speciell åskådning gällande tillvarons väsen; jfr MYSTICISM, SPIRITISM. Pfeiff Sinnett DoldV 14 (1887). NoK 86: 68 (1928). —

 

Spalt O 195 band 18, 1949

Webbansvarig