| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OCKURRENTIER, sbst. pl.
(†) händelser; tillfällen, fall; förhållanden, omständigheter. Gustaf II Adolf 304 (1627). Så försäkrar jagh migh stadeligen, att I uthi tillfallande occurentier, låte opåskine det godhe förtroende, som oss emellen altijdh varet hafver. OxBr. 10: 356 (1633). Hafwe Wij för nödigt erachtat och ansedt, ofwanbemälte Wår Ordning och Stadga .. effter som närwarande tijders occurrentier thet nu enkannerligen fordra, vthi sompt något lijtet förandra. Stiernman Com. 2: 712 (1653). —
Spalt O 198 band 18, 1949