| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
ODLAD ω3dlad2, p. adj.; n. o. adv. -at.
1) i fråga om bildning (se d. o. 5 a, b).
a) (numera i sht i vitter stil) om förstånd, smak, seder o. d.: utvecklad; förfinad, kultiverad; som vittnar om l. är uttryck för bildning, bildad (se d. o. 2 a β); jfr ODLA 4 (a). Boëthius Kant 115 (1797). En odlad smak. Gyllenborg Skald. 26 (1798). Et odladt vett. Lenngren (SVS) 2: 209 (1798). Hallström G3 178 (1918).
b) (numera knappast br.) om person l. samhällsklass o. d.: i besittning av (högre) bildning, bildad (se d. o. 2 a α), kultiverad; jfr ODLA 4 c. JournSvL 1799, s. 63. En odlad Europé. Leopold 5: 14 (1801). (Olikheter finnas) mellan de mer eller mindre odlade samfundsklasserna. Atterbom Siare 1: 247 (1841). 3SAH 24: 501 (1912).
2) (numera knappast br.) i fråga om allmän (nationell) kultur l. civilisation, om folk l. nation o. d.: i besittning av (högre) kultur, civiliserad; förr äv. i utvidgad anv., om levnadssätt o. d. Calonius 3: 5 (1798). Det utmärkte rum Sverige tillägnat sig ibland Europas mäst odlade Folkslag. Hedin ÅmVetA 1809, s. 3. Att det odlade lifvet utan .. (hästen) vore en omöjlighet. Samtiden 1874, s. 123. Odenius 1Celsus 11 (1898). — särsk. i uttr. odlat språk, om språk talat av en civiliserad nation, kulturspråk. Af odlade europeiska språk är Svenskan det enda, som (osv.). Lidbeck Anm. 170 (1809). JournLTh. 1812, nr 207, s. 3.
Spalt O 213 band 18, 1949