| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
ODOGSE ω3~då2gse l. -dog2se l. -dok2se, adj. oböjl.
numera nästan bl. predikativt l. ss. apposition, sällan attributivt; dels i fråga om oduglighet resp. oanvändbarhet o. d. i ngt visst avseende, vilket antingen framgår av sammanhanget l. uttryckes gm särskild bestämning (ss. en inf. l. ett sbst. föregånget av prep. till, förr äv. uti), dels i fråga om allmän oduglighet l. oanvändbarhet.
1) (numera bl. arkaiserande l. skämts., föga br.) om person: som icke duger l. håller måttet, oduglig, olämplig, inkompetent; som saknar förmåga, oförmögen, otjänstbar; förr möjl. äv. övergående i bet.: försumlig. The äro .. till alla godha gerningar odoghse. Tit. 1: 16 (NT 1526; Bib. 1541: oduglighe; jfr d). N. N. börjar blifva vid skolarbetet ”ledse och odogse”. Karlson ÖrebroSkolH 3: XLI (cit. fr. c. 1635). At ransaka effter Gudz ordz Sanningh .. ther vthi äre .. (en del lärda) heelt .. odoghse. Sylvius Mornay 19 (1674). Församlingen (hade) .. funnit honom nu .. odugse genom sin bräklighet. VDAkt. 1790, nr 388. Genberg VSkr. 2: 104 (1866). jfr: (De äro) arge wordne vthi theres sinne, odoghse till troona. 2Tim. 3: 8 (NT 1526; Bib. 1541: oduglighe; Bib. 1917: som .. icke hålla provet i fråga om tron). — särsk.
b) i vissa numera obr. anv. av uttr. odogse till ngt, vilka innebära att ngn är oförmögen att fullgöra sina åligganden o. d.; särsk. i uttr. odogse till äktenskapet, särsk.: impotent. Oduxe til Ächtenskapet. PJGothus Os. 292 (1603). Försummeligh i sin tienst eller odugse till sin profession. Thyselius HdlLärov. 1: 36 (1620). Odugse til sin ämbetes plicht. Hermelin DuFour C 5 a (1683).
c) (†) oduglig till krigstjänst. 2VittAH 17: 185 (cit. fr. 1603). Medh odugse folck äre huarcken wij eller i .. belåtne. SUFinlH 2: 95 (1604). LMil. 1: 85 (1681).
d) (†) övergående i bet.: som icke håller måttet i moraliskt l. religiöst avseende, fördärvad, usel. The äro .. allesammans odoghse, thet är ingen som wel gör. Psalt. 14: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: fördärvade). Helsingius (1587). Bön. 1645, s. C 2 a.
e) (†) närmande sig bet.: feg. Et förskräckt och odågse hierta. Peringskiöld Hkr. 1: 643 (1697). Därs. 2: 387.
f) (†) övergående i bet.: som saknar behörighet l. rätt, obehörig. (Hertig Karl o. rådet skrevo) tillsamman uth Upsala Concilium, therutinnan dhe sig förbunde till den Augsburgiske bekiännelse, alla odugse giorde någon deel uthi regementet att bekläda, som ifrån henne fölle. Gustaf II Adolf 79 (c. 1620). RARP 2: 113 (1634).
2) (†) om djur: som man icke har ngn nytta av l. som icke kan göra nytta; särsk. om häst: otjänstbar. SthmTb. 10/6 1587 (om häst). Aff theras Hästar, blefwe .. 226 nederskutne, och nästan så många skadde och odugse giorde. Widekindi KrijgH 208 (1671). Verelius 211 (1681; om får).
3) (†) om sak: oanvändbar (för sitt ändamål), obrukbar, oduglig; äv. övergående i bet.: fördärvad, förstörd. Malätne Odugsse Biörnskinn. KlädkamRSthm 1631 B, s. 43 a. BtHforsH 1: 80 (1641; om stockar). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 144 (i handl. fr. 1654; om gryta). VDAkt. 1662, nr 125 (om gärdsgård). Widekindi KrijgH 101 (1671; om gevär). Därs. 639 (om båtar). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 82 (i handl. fr. 1679; om hus). Derutaf blir häcken så gles, at han är .. odugse at hålla .. (boskapen) ute. Serenius EngÅkerm. 18 (1727). Arbin PVetA 1773, s. 71. — särsk.
a) om matvaror: otjänlig l. oduglig till föda, fördärvad. OxBr. 12: 188 (1618; om fisk). ÅngermDomb. 25/11 1644, fol. 2 (om smör). HovförtärSthm 1655, s. 75 (om kött).
b) om kropp l. kroppsdel; särsk.: slapp, kraftlös, lam. En odugse lekamen. Schück Wivallius 1: 202 (i handl. fr. 1636). Dödhe och odogse lemmar. Linc. A 1 a (1640). Isogæus Segersk. 322 (c. 1700; bildl.).
c) i allmännare anv.: onyttig, värdelös, dålig. Jorden .. then torn och tiszla bär, hon är odoghse. Ebr. 6: 8 (NT 1526; Bib. 1541: odugheligh; Bib. 1917: ingenting värd). Schroderus Os. 1: 128 (1635; om bok). Talar någon .. om thet som onyttigt (odogse ..) är, så smickra icke. Schroderus Comenius 924 (1639). Thet .. odugse (av födan) går sompt bort genom Stoolgången. Palmchron SundhSp. 134 (1642). Hui wisznar dog en Roos förn som odugse Törnen? Lucidor (SVS) 198 (1672). Evangelij Lära (förkastar) alla Menniskiors Gerningar vthi hennes Rättferdigelse såsom odugse och onyttige. Steuchius NBozæus E 4 a (1675). Således har detta Kunkels skednings-sätt stått som odugse, til dess det nu nämnde rönet visar rätta sättet. VetAH 1753, s. 10.
Spalt O 217 band 18, 1949