Publicerad 1949   Lämna synpunkter
ODONTO- odon1to- l. ωd- l. åd-, l. -tω-, l. 100—.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. odonto-; ytterst av gr. ὀδοντο-, ssgsform av ὀδούς (gen. ὀδόντος), tand (se TAND)]
ss. förled i ssgr: tand-.
Ssgr (i fackspr.): ODONTO-BLAST -blas4t, r.; best. -en; pl. -er. [jfr eng. odontoblast, fr. odontoblaste; ytterst till gr. βλαστός, grodd, embryo] anat. var o. en av de celler i en tand som bilda pulpans hinnartade ytskikt o. som alstra tandbenet. BiblHäls. 2: 12 (1881). —
-LOG—4, m.||ig. [till -log I 2 a] specialist i odontologi; tandläkare; äv.: studerande vid tandläkarhögskola. NordTandlT 1900, s. 241. —
-LOGI—04, r. (l. f.). [jfr eng. odontology, fr. odontologie; till -logi 2 a] läran l. vetenskapen om tändernas anatomi, patologi, vård o. d.; tandläkarkonst. Andersson (1845). SvStatskal. 1948, s. 746. Anm. I vissa uttryck, som beteckna lärdomsgrad o. d. vid tandläkarhögskola, förekommer formen odontologie (förkortat odont.) [jfr filosofi 1 anm.]: odontologie doktor, kandidat, studerande. SkandTTandläk. 1887, s. 121. SvD(B) 1948, nr 88, s. 5. —
-LOGISK -lå4gisk. adj. till -log o. -logi. Odontologisk tidskrift, grundad 1893. Odontologiska föreningen, vid Tandläkarinstitutet, stiftad 1888. Odontologiska sällskapet, stiftat 1901. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 66.

 

Spalt O 220 band 18, 1949

Webbansvarig