Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OEMOTSPARKELIG, adj. [till sparka emot; jfr (e)mot-spjärna] (enst., †) om udd: som man icke kan spjärna emot. Emot. thenna. oemotsparkeliga. Vdden. Runius (SVS) 1: 145 (1699). —
OEMOTSTRIDELIG, adj.; adv. -en. [jfr (e)motstrida] (†) obestridlig. Kyrkioordningens klaara och oemotstrijdeliga innehåld. VDAkt. 1674, nr 195. Hvad .. (banken) är oemotstrideligen .. berättigad till. 2RA 3: 499 (1731). —
OEMOTSTRÄVLIG, adj. (oemot- 1618. omot- c. 1710. -elig 1618. -lig c. 1710) (†) [jfr (e)mot-sträva]
1) oemotståndlig. En .. omotsträflig magt. Triewald Lärespån 97 (c. 1710).
2) oförneklig, odisputabel, obestridlig. Then långlighe tijdzens oemootsträffuelighe förfarenheet. LLaurentii Nyåhrspr. E 3 a (1618). —
OEMOTSTÅELIG3~00200 l. (jfr anm. sp. 242) OMOTSTÅELIG3~0200, adj. (oemot- 1917 osv. omot- 1924) [jfr (e)mot-stå] (mera tillf., i skriftspr.) oemotståndlig. OoB 1917, s. 151. Kärlekens omotståeliga makt. Wester Reymont Bönd. 4: 163 (1924).

 

Spalt O 243 band 18, 1949

Webbansvarig