| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFFICIÖS of1isiø4s l. 0104, adj. -are. adv. -T.
1) (†) tjänstaktig, tjänstvillig; förekommande. Pfeiffer (1837). Prof. Mohl, som han först uppvaktade, fann han mycket officiös och förbindlig. KyrkohÅ 1907, s. 289 (efter handl. fr. 1835).
2) [bet. utvecklad gm anslutning till OFFICIELL] som har ett icke officiellt reglerat l. icke offentligt tillkännagivet samband med myndigheter l. statsmakt; halvofficiell; i sht om tidning l. annan nyhetskälla l. om artikel l. uttalande o. d.: som på grund av (ehuru icke officiellt reglerade l. tillkännagivna) förbindelser med myndigheter o. d. är att anse som välunderrättad om l. företrädande myndigheternas l. statsmaktens synpunkter o. d.; om myndighetspersons o. d. framträdande l. uttalande o. d. äv.: som icke sker resp. göres på tjänstens vägnar l. i officiella former (men dock är att betrakta som auktoritativ); äv. om stil, prägel, ton o. d.: som ger intryck av l. påminner om ngt från officiellt håll inspirerat o. d. Hellberg Samtida 2: 131 (1870). Ett officiöst uttalande af kungen. De Geer Minn. 2: 165 (1892). I diktaturstyrda stater .. är allt som står på tryck officiellt eller åtminstone officiöst. GHT 1935, nr 177, s. 10. — jfr HÖG-OFFICIÖS.
3) (tillf.) i utvidgad anv. av 2.
a) närmande sig bet.: mer l. mindre ämbetsmannaaktig, ceremoniös, lagd för att imponera med sin (samhälls)ställning; som (utan att vara ämbetsman) uppträder i (alltför) värdiga o. ämbetsmannabetonade former; jfr OFFICIELL 1 b. Geijer I. 8: 515 (1837). Hofmästaren (hos ett förnämt herrskap) .. hade återvunnit hela sin officiösa värdighet. Topelius Planet. 2: 28 (1889).
b) som bestämmes av de tongivande l. inflytelserika inom en viss samhällsgrupp o. d.; som är erkänd l. vedertagen (ehuru icke officiellt föreskriven). (Skalden Edvard Lagercrona) ser dämonisk ut. .. Det är den officiösa skaldemasken, som han anlagt. Lundegård Prom. 1: 24 (1893).
Spalt O 297 band 18, 1949