| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFÖRSIKTIG ω3~försik2tig l. ~fœr-, adj. -are. adv. -T.
1) (†) icke förutseende l. omtänksam l. besinningsfull l. förståndig l. klok, oförståndig, oklok, dum; äv.: förnuftslös (se d. o. 1); ofta övergående i o. svårt att skilja från 2. The äro oförsichtigh barn. Hos. 13: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett oförnuftigt foster; Vulg.: non sapiens). Konung Erich .. hans ochristelige oc oförsictige regemente. RA I. 2: 192 (1568). Man talar mykidt om tacksamheet och satisfaction .., huilcked i oförsichtigt folcks öron lyder tämelig liufligt. HSH 36: 397 (1635). Den som har tilfälle, at gagna sig af Naturen, han vore visst oförsigtig, om han försatte sin förmon. Polhem Test. 2Föret. 16 (c. 1745). Den oförsigtige skrider till handlingar, innan han öfvervägt deras följder, den ovarsamme är vårdslös i sitt handlingssätt. Lidbeck Anm. 335 (c. 1825); jfr 2. Dalin (1853).
2) icke försiktig (se d. o. 2); ofta liktydigt med: vårdslös, slarvig; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. De fördärfweliga Skogseldar, som ofta hända genom oförsigtigt swedjande. HC11H 13: 44 (1697). (Han fick) intet litet bannor, at han så oförsichtigt med liuset omgåts. Humbla Landcr. 80 (1740). Fredrika var härom dagen litet oförsigtig och förkylde sig. Runeberg (1841) hos Strömborg Runebg IV. 1: 421. (Den överkörde) gossen tycks ha betett sig ganska oförsiktigt och kommit framrusande mellan träden vid vägkanten. Siwertz JoDr. 345 (1928).
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att icke vara förutseende l. omtänksam l. besinningsfull l. klok, oförstånd, oklokhet, dumhet; äv. konkretare, om handling o. d. som vittnar om dylik egenskap; ofta övergående i o. svårt att skilja från 2. Helsingius (1587). En (kristen ”lärare”) benämd Hedda, hwilken wäl vthi sin Vngdoms tijdh aff Oförsichtigheet råkade vthi thet widskepelige Munkeståndet. Schroderus Os. 2: 403 (1635). (Wachtmeister ansåg det) böra medgifvas, att den nya hvälfningen (dvs. statskuppen 1789) blifvit framkallad och befrämjad genom stora oförsigtigheter. Rosenstein 2: 20 (1811); jfr 2. Dalin (1853).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att icke vara försiktig; ofta liktydigt med: vårdslöshet, slarv; äv. konkretare, om oförsiktig handling o. d.; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. Schmedeman Just. 911 (1685). Med din oförsichtighet (vid båtfärden) har du .. släckt denna gnista (dvs. vållat tronföljarens död). Mörk Ad. 1: 77 (1742). Vi begingo den stora oförsiktigheten att släppa i väg de tunga vagnarna först. Wilhelm Dvärg. 43 (1922).
Spalt O 410 band 18, 1949