| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OGENERAD, p. adj.
1) (numera föga br.) som icke generas (av ngt). SC 1: 124 (1820). (Gm offrande av självkänslan) är han (dvs. Crusenstolpe) naturligtvis mera ogenerad af inre band. AB 1830, nr 1, s. 4.
2) som icke generar sig (för ngt); ledig, obesvärad, otvungen; oblyg; fräck; nonchalant; tilltagsen; äv. i utvidgad anv., om sätt, uppträdande osv. SP 1792, nr 258, s. 2. Det var f-n till herre, att vara ogenerad. Carlén Repr. 429 (1839). I sitt förhållande till grammatikens genusregler är Sehlstedt också ganska ogenerad. 3SAH 6: 418 (1891). Den mycket ogenerade ton, som rådde även bland den helige faderns närmaste tjänare. Sylwan (o. Bing) 1: 161 (1910). —
OGENERÖS. icke generös; snål, som ogärna ger bort ngt l. erkänner andras förtjänster o. d.; äv. i utvidgad anv., om instinkt, uppsyn o. d. (Författarinnans) kyrkoherdetyp, som är en sammanfattning af alla människonaturens ogenerösa instinkter. Böök 1Ess. 171 (1913). —
OGENFÖRLIG. [till gen- 7 o. föra] (†) om tid: som icke kan kallas tillbaka, oåterkallelig. SColumbus Vitt. 72 (c. 1670). —
OGENOMBRYTLIG3~0020. som icke kan genombrytas. Wallin Rel. 4: 400 (1839; i bild). Ogenombrytlig en ringmur / löpte af koppar kring ön. Lagerlöf HomOd. 113 (1908). —
OGENOMFÖRBAR3~0020 l. ~0002. icke genomförbar; jfr genomföra 2 b. Det projekterade inländska lånet anses ogenomförbart. AB 1890, nr 183, s. 4.
OGENOMFÖRD3~002, p. adj. icke genomförd l. i detalj utarbetad; jfr genomföra 2. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Ogenomförda .. bilder komma i mängd på (C. F.) Dahlgrens konto. 3SAH 33: 174 (1921). —
OGENOMFÖRLIG3~0020. (mera tillf.) icke möjlig att genomföra; jfr genomföra 2 b. SödermLT 1894, nr 113, s. 3. Vilket hopplöst ogenomförligt program! Berg Almquist 200 (1928). —
OGENOMSKINLIG3~0020 (ogenomski´nlig Weste). icke genomskinlig (se d. o. 1). Vassenius Alm. 1736, s. 28. Ett Balopticon för framvisning av ogenomskinliga föremål såsom ljusbild. SvD(A) 1927, nr 349, s. 8 (i annons). särsk. bildl. Samtiden 1873, s. 140. Novellen (”Konstens martyrer” av Strindberg) publicerades .. under en ogenomskinlig signatur i Leas damtidning Svalan. 3SAH 50: 62 (1940).
OGENOMSKÅDLIG3~0020. som man icke kan genomtränga med blicken; jfr genomskåda 1. Lyceum I. 1: 27 (1810). Under träden gör ett busklager .. skogen ogenomskådlig. 2NatLiv 641 (1931). särsk. bildl. Atterbom PhilH 174 (1835). När Malin såg så där ogenomskådlig ut, betydde det endera att hon narrades, eller åtminstone att hon svängde sig. Stiernstedt Ullabella 226 (1922).
Avledn.: ogenomskådlighet, r. l. f. —
OGENOMSLÄPPANDE 3~00200, p. adj. (i fackspr.) om jordlager; jfr ogenomsläpplig. Träffar vattnet .. någon tät och ogenomsläppande underbädd, .. så söker det sig väg längs denna. NF 9: 372 (1885). —
OGENOMSLÄPPLIG3~0020. (i fackspr.) om sak (särsk. jordlager): som icke släpper igenom ngt (särsk. vatten); icke genomsläpplig (för ngt). Juhlin-Dannfelt 84 (1886). Styf, ogenomsläpplig lerjord. Arenander LinKat. 3 (1917).
OGENOMTRÄNGBAR3~0020 l. ~0002. som icke kan genomträngas. Skogar af Fagus antarctica, genomslingrade af en hardt när ogenomträngbar underskog. Grebst Bröll. 130 (1913). särsk. bildl. En dunkel bakgrund af oåskådlig, ogenomträngbar realitet ligger alltid på bottnen af det medvetna andelifvet. Rein Psyk. 1: 385 (1876). —
OGENOMTRÄNGLIG3~0020 (ogenomträ´nglig Weste), stundom OIGENOMTRÄNGLIG3~01020. (ogenom- 1738 osv. oigenom- 1746—1897. -trängelig 1738—1821. -tränglig 1773 osv.)
1) som icke kan genomträngas; varigenom ngt icke kan tränga sig fram. Lind 1: 337 (1738). (Förhuggningen) bör göras så ogenomtränglig som ske kan. Lefrén Förel. 2: 51 (1817). Ingen hade kunnat döda .. (det nemeiska lejonet), ty dess hud var ogenomtränglig för pilar och spjut. Grimberg VärldH 2: 182 (1927). särsk. mer l. mindre bildl.; jfr genomtränga 2. En sect, som lefde i det tysta och omgaf sig med en ogenomtränglig hemlighetsslöja. Agardh ThSkr. 1: 76 (1855). Mysteriet blev allt ogenomträngligare ju längre jag fortsatte mina undersökningar. Munthe SMich. 404 (1930).
2) (i äldre fysik) om materie, för att beteckna att det rum som den upptager icke samtidigt kan upptagas av annan materie. De Rogier Euler 1: 272 (1786). Fock 1Fys. 5 (1853).
Avledn.: ogenomtränglighet, r. l. f.
1) till 1. Den macedoniska Phalangens ogenomtränglighet. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). särsk. bildl. CVAStrandberg 3: 380 (1855). Han klädde nu sitt högmod, sin oro i en sfinxartad ogenomtränglighet. Siwertz JoDr. 382 (1928).
OGENOMTÄNKT3~002, p. adj. icke genomtänkt. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Det sjuder och kokar i hjertat (hos ungdomen), mycket är omoget, opraktiskt, alldeles ogenomtänkt, men entusiasmen brinner. Svedelius Lif 89 (1887). —
OGENSÄGLIG 3~020, adj.; adv. -en (RP, Östergren (1933)), -t. (-seijelig (-säjelig) 1636 (: ogenseijeligen, adv.)— 1796. -säglig 1894 osv.) (i skriftspr., numera i sht i Finl.) oemotsäglig, ovedersäglig, obestridlig; jfr gen-säga. RP 6: 342 (1636). Hennes charm är ogensäglig. Ackté Minn. 1: 328 (1925).
OGENTIL. (-gentil 1923 osv. -schangtil 1864—1871) (ngt vard.) ofin, plump, o-grannlaga. SöndN 1864, nr 4, s. 4. ”.. Hvarföre svarar du inte?” ”Jag tyckte att det var oschangtilt att svara me’n ni talte”, svarade Sam. Backman Dickens Pickw. 1: 144 (1871). Östergren (1933). —
OGEV, r. l. f. (-gef) [sv. dial. ogev; jfr giv, sbst.1, gäv, sbst.1] (†) olycka (som ngn för med sig); jfr o- 2. När the kommo, hade the bara Ogef med sig, och all olycka fölgde med them, såsom förgift. Broman Glys. 2: 69 (c. 1730).
Spalt O 448 band 18, 1949