| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OKRISTLIG ω3~kris2tlig, i bet. 3 äv. 040, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande l. bygdemålsfärgat) OKRISTELIG ω3~kris2telig, i bet. 3 äv. 0400 (ochri´stelig Weste), förr äv. OKRISTERLIG, adj. -are (mera tillf., Celsius G1 2: 347 (1753) osv.). adv. -A (†, G1R 1: 27 (1521), Serenius (1741)), -EN (numera bl. i bet. 3, UpplDomb. 3: 116 (1541; i bet. 1) osv.), -T (Björn FörfFl. 25 (1791) osv.).
1) som icke står i överensstämmelse med kristendomen l. med (rätta) kristliga grundsatser l. tänkesätt o. d.; numera nästan bl. om sinnelag l. egenskap l. handling l. levnad o. d.: oförenlig l. icke överensstämmande med kristen sed l. lära, ovärdig en kristen. Huar beuises kan ath her predikes nogen ocristelig lerdom (så osv.). G1R 3: 314 (1526). Swar vppå jtt ochristelighit sendebreff som en lögnactigh Munck .. Paulus Helie haffuer vthgåå latit. OPetri (1527; i boktitel). (Vissa kristna) föra ett ochristeligit och oanstendigt lefwerne. Swedberg Cat. e 2 b (1709). (Den politiska ekonomiens) materialistiska och okristliga tendenser. Bergstedt Clément PolEkon. 513 (1868). Högljuddast var Johan Larsson, som visade en ganska okristlig vrede. Modin-Ringström ProstMinn. 28 (1930). särsk. i allmännare anv., övergående dels i bet.: obarmhärtig l. grym l. barbarisk l. omänsklig o. d., dels i bet.: oskälig l. obillig l. otillbörlig o. d.; numera bl. (mera tillf., vard.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 3. G1R 1: 27 (1521). (Vi) warde .. medh Käpper .. ganska ochristeliga slagne ok Marterade. Sundelius NorrköpMinne 88 (i handl. fr. 1595). Obillige ochristelige och emott wårt k: Fädernesslandz Stadger sträfwende Conditioner (dvs. fredsvillkor). RARP 1: 39 (1627). Et ochristeligit åcker. PH 3: 1814 (1741). Backman Reuter Bræsig 10 (1872).
2) om person l. stat o. d. (jfr 3): som l. vars invånare icke bekänner (bekänna) sig till kristendomen; äv.: vars åskådning l. handlande icke överensstämmer med l. (helt) avviker från (rätta) kristna grundsatser l. tänkesätt; äv. övergående i bet.: ogudaktig l. omänsklig o. d.; numera nästan bl. (ngt ålderdomligt) om överhet l. regering o. d. Thenne .. ocristelige kwng Cristiærn. G1R 1: 52 (1523). Thesse ochristlige Christne. Swedberg Cat. 287 (1709). Du, ochristliga hedning. Runeberg 1: 65 (1832). Att Turkiet var en ochristlig magt, en mohamedansk, fick passera såsom en afgjord sak. Svedelius Statsk. 3: 232 (1869). Uppror äfven emot en okristlig och tyrannisk öfverhet är alltid synd. Hjärne G2A 9 (1901).
3) (vard.) ss. uttr. bl. l. väsentligen för den talandes känslor (inför ngt l. emot ngn o. d.): förskräcklig (se d. o. 2), faslig, ryslig; äv. ss. rent förstärkningsord: otrolig, ofantlig, enorm o. d., i sht ss. adv.: oerhört, kolossalt, ”väldigt” o. d. Ett oChristeligit ropan och skriande. SthmStadsord. 1: 267 (1679); jfr 1 slutet. Det är ochristeligt, at de sku fritt få skamfläcka ärligt folk. Dalin Arg. 2: 185 (1754; uppl. 1734: Rätt illa). Alt är nu så okristligt dyrt. Björn FörfFl. 25 (1791). Att middagen .. smakade okristligt godt. Wilhelm SolLys. 117 (1913). Har man sett såna okristliga ungar! Siwertz Sel. 1: 20 (1920).
Spalt O 532 band 18, 1949