| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OKULAGE ok1ula4ʃ l. å1– l. ωk1– l. ω1-, l. -ɯl-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
trädg. vid okulering: från ett skott (på ett träd l. en buske) löstaget (o. i barken på ett annat individ insatt, vanl. smalt sköldformigt) barkstycke med ett i ett bladveck sittande öga; äv. om skott som utvecklas ur ett dylikt öga efter transplantationen. Lundberg Träg. 64 (1754). (Intet rägn kom) hvarigenom .. vårsäden tillijka med .. ympar och oculager afstannade. Trolle-Bonde Hesselby 169 (i handl. fr. 1760). Agardh LinnéArt. 92 (1885). — särsk. (†) om träd som förädlats gm okulering (jfr OKULERA 1 a β). 18 ächta oculager af Citron. Trolle-Bonde Hesselby 135 (i handl. fr. 1732).
Spalt O 544 band 18, 1949