Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OKVÄMSORD l. OKVÄMDESORD l. OKVÄNDSORD, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(oqvembs- 1551. oqwemdens- c. 1540. oqvemds- 1551—1607. oqvemes- (-que-) 1524—1541. oquemmels- 1555. oquemmesz- 1660. o-quems- (-qwe-, -mss-) 1551—1644. oquendis- 1551—1565. oquennes- (-nis-) 1551—1576. oqwendz- 1538. oquiemes- 1552. oquämdens- c. 1540. oqwæmdes- (-dis-) 1533 (: oqwæmd[es])—1554 (: oqwæmd[is]). oqwämdz- 1545. oqwæms- 1564)
Etymologi
[fsv. oquämde ordh, oqwemss ord, oqwendis ordh, otillbörligt ord, okvädinsord; sannol. urspr. till ett icke anträffat fsv. oqvämd, f., avledn. av OKVÄM; formerna med -s i ssgsfogen kunna bero på anslutning till OKVÄDESORD o. OKVÄDINSORD; formerna med n (oquendis- osv.) kunna bero på assimilation framför d l. på invärkan från OKVÄDINSORD (till vilket ord dessa former kanske i vissa fall höra). — Jfr OKVÄMLIG]
(†) = OKVÄDINSORD. OPetri Tb. 35 (1524). Huilkin .. then annan kallar oqwämdz ordh, .. han skal bötte .. v marc. Skråordn. 236 (1545). Dömdes her Mattz .. för oquennis ordh han taleth tiill Eriich Olsson. BtFinlH 2: 102 (1551). Thet oquems ordh trullpacka. VadstÄTb. 168 (1592). VRP 1660, s. 1288. jfr: I räkenskapen kallas denna förseelse (dvs. att ”falla uti annan mans klagan”) ”oqvembsord”. Johansson Noraskog 2: 316 (cit. fr. 1551).

 

Spalt O 556 band 18, 1949

Webbansvarig