| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OKÄNSLIG ω3~ɟän2slig, adj. -are. adv. -T.
1) (†) om smärta: som man icke känner. Deras smärta (har blivit) okänslig, och deras död liuflig. Hoffmann Förnöjs. 525 (1752).
2) oemottaglig för intryck gm känseln (l. andra sinnen), som saknar känsel, som icke reagerar för känsel- l. andra sinnesimpulser; stundom äv.: icke ömtålig; ofta i uttr. okänslig för ngt, särsk.: som icke känner obehag av ngt (t. ex. kyla). Han hade härdat sig, så att han var nästan okänslig för kyla. DA 1771, nr 33, s. 2. Den punkt, där synnervens stam inträder i näthinnan, är okänslig och kallas blinda fläcken. Larsson Psyk. 9 (1896). De okänsliga käkarna (hos fisken). Hammarström Sportfiske 221 (1925).
3) som förblir oberörd (av lockelser l. frestelser l. hot l. andras lidanden o. d.), likgiltig, oemottaglig; äv.: hård; äv. närmande sig l. övergående i bet.: som icke förmår uppskatta ngt l. icke inser värdet av ngt; vanl. i uttr. okänslig för ngt, särsk.: likgiltig (in)för ngt, som saknar förståelse för ngt, som icke tar intryck av ngt. Han var okänslig för hennes tårar. Lysander Faust 130 (1875). Icke .. okänslig för beröm af andra. De Geer Minn. 2: 39 (1892). Jag är inte den som är okänslig för store mäns autografier. Hedenstierna Fideik. 226 (1895). O-känslig för det ryska guldet. 3SAH 17: 143 (1902). — särsk.
b) i utvidgad anv.: som vittnar om l. är utförd med brist på känslighet l. inlevelse l. smak l. fin känsla, grov. NordT 1886, s. 545 (adv., i fråga om målning). Ett okänsligt referat af ett diktverk. Larsson Stud. 121 (1899). Engström 5Bok 174 (1910).
4) (i sht i fackspr.) med sakligt huvudord, motsv. KÄNSLIG 5; särsk.: som har disposition att trots stark påvärkan icke undergå ngn (större) förändring, som föga l. icke alls reagerar (för ngt) l. förändras (gm ngt). Nyström Telegr. 141 (1869; om relä). TSjöv. 1905, s. 185 (om kompass). Den fotografiska plåten är .. okänslig för den blå färgen. Kroon Reprodukt. 72 (1935). Bolin KemVerkst. 128 (1942; om acetatsilke i förh. till vatten). — särsk.: som icke tar skada (av ngt), motståndskraftig; jfr 2. Att .. (fartygen) äro okänsliga för fältartilleri. VFl. 1907, s. 138.
Spalt O 565 band 18, 1949