| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) (ngt vard.) ohågad l. obenägen (för ngt). De äro inte olifvade för saken. Forsslund Djur 164 (1900). Laurin 4Minn. 435 (1932).
2) (vard., mindre br.) icke glad l. uppsluppen; dyster, sorglig. GHT 1896, nr 62 B, s. 3. Det är ofta .. något olustigt och olifvadt i Lucidors bröllopssång. 3SAH 24: 145 (1909). —
OLIVAKTIG. [jfr (ä.) t. unlebhaft(ig), unleibhaft(ig)] (†) livlös (se d. o. 4, 6). Muræus Arndt 1: 3 (1647). Schultze Ordb. 2753 (c. 1755).
Spalt O 597 band 19, 1950