OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1, III 1) OMARMA, -ning (Murberg FörslSAOB(1791), Östergren(1933)). [efter t. umarmen] (numera föga br.) omfamna (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Dahlstierna (SVS) 205(c. 1696). Han omarmade och kyste mig hundrade gångar. Säfström Banquer. Aaa 1 a(1754). Här forsar vattnet i många fåror, omarmande de mest fantastiska klippor. Funch Resk. 162(1928).
