| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) (†) till I 21: berätta om (ngt); äv. med personobj.: berätta om (ngt) för (ngn). Att i åhr tu stora sölfstrek (äro) funne .. det Mårten Weghuitzer vet min K. Suåger omberätta. OxBr. 11: 66 (1632). Jag vill för eder blott nu omberätta / De Vises sten. Sehlstedt 5: 114 (c. 1870).
2) till III 7: berätta (ngt) på nytt; återge (en berättelse o. d.) på annat sätt, i annan form. SvLittFT 1837, sp. 101. (Papinis) våren 1921 utkomna Storia di Cristo, ett märkligt försök att i ny, personlig form omberätta Nya testamentets innehåll. SvD(A) 1924, nr 67, s. 9. —
(I 21) OMBERÖRA. (om- 1557—1871. um- 1558) (†) omnämna, avhandla; i sht i p. pf., särsk. ss. attribut i best. form, vanl. utan artikel: (ovan)-nämnda. G1R 27: 248 (1557). På omberörde Rijkzdag j Stockholm. RARP 2: 59 (1634). Backman Dickens Pickw. 1: 4 (1871). —
OMBESKRIVA. (†)
1) till I 1, i uttr. ombeskrivas av ngt, vara innesluten inom ngt, begränsas av ngt; anträffat bl. i bild; jfr omskriva 1 b slutet. (Avplockade blommor) äre flye ting, / Hvars Väsend’ ombeskrijfs af någre Timars ring. SColumbus Vitt. 92 (c. 1670).
2) till I 21, om skriftlig framställning: berätta om (ngn l. ngt). Murbeck CatArb. 1: 515 (c. 1750). —
(I 1) OMBESLUTA. (†) omsluta. Tå mig mörckret inneslöt, har Tit lius mig ombeslutit. Kolmodin Rök. 31 (1728). —
(I 1) OMBESTALLA. (†) belägra. (Då) Begynte the dagtinga medh Konungh Gustaffs Folck, som them ombestallet hadhe. Tegel G1 1: 56 (1622). —
(III 7) OMBESTYCKA, -ning. sjömil. förse (ett örlogsfartyg) med ny (annan) bestyckning. SD(L) 1898, nr 174, s. 4. (Pansarbåten) är, efter skedd ombestyckning .., försedd med 2 st. 15 cm. kanoner. 2UB 9: 566 (1906). —
(I 12 d, III 10 b) OMBESTYRA, -else (†, Lundgren Res. 34 (c. 1865)), -ing (föga br., Östergren (1933)), -ning (föga br., Dalin (1853), Östergren (1933)). handhava l. sköta (ngt) o. d.; numera bl.: sörja för att ngt blir utfört l. uträttat l. ordnat l. anskaffat; jfr ombesörja. Krijgz Sakerne behölt .. (Augustus) allena til egit ombestyrande. Brask Pufendorf Hist. 32 (1680). (Sekreteraren skulle) ombestyra hvad som til en offentelig sammankomst fordrades. SAD 1: 33 (1786). (Hilma) flyttade till den bostad Vahlin ombestyrt för henne. Tavaststjerna Inföd. 116 (1887). Även för icke-klubbmedlemmar ombestyras alla erforderliga dokument. Rogberg Två 229 (1929). —
(I 12 d, III 10 b) OMBESTÄLLA. (numera mindre br.) ombestyra, ombesörja. OxBr. 1: 152 (1620). Lagerlöf Kejs. 224 (1914). —
(I 12 d, III 10 b) OMBESÖRJA, -ning (PH 15: 113 (1791) osv.). sörja för att ngt blir gjort l. uträttat l. anskaffat l. ordnat l. att ngt sker l. kommer till stånd, ombestyra. PH 12: 551 (1783). Vid dessa vitterhetsförsök fasthänger .. (B. v. Beskow) så starkt, att han .. ännu på ålderns dag .. ombesörjer en ny upplaga af desamma. 3SAH 11: 141 (1896). Nicolovius skildrar, hur man (vid pingstgillet) tillsatte .. två ståndsbröder, som hade att ombesörja utdelningen av öl och brännvin. Nilsson FestdVard. 70 (1925). —
(I 13) OMBETRO. (om- (åm-) 1556 osv. um- (vm-) 1554—1564) [fsv. umbetro]
1) (med förtroende) överlämna åt (ngn) l. ge (ngn) i uppdrag att förvara l. vårda l. sköta l. uträtta (ngt), anförtro (ngn ngt). Tu vilt .. förmane them, ath the medt alle flijtt achte hvad som them befaledt och umbetrodt är. G1R 24: 266 (1554). Mig blef ock ombetrodt, för piltens fostran sörja. Kolmodin QvSp. 2: 491 (1750). Den unge bildningsökande ämnessvennen fick lära att tänka för sig .. och hushålla med sina pund eller ombetrodda medel. 3SAH 4: 26 (1889).
2) i pass. med konstruktionsväxling, om person: ha l. få (ngt) sig anförtrott, ha l. få (ngt) i uppdrag o. d.; särsk. i förb. med en inf., i uttr. ombetros l. vara l. bli ombetrodd att osv.; stundom i uttr. ombetros med ngt. LReg. 110 (1618). Man finner Erik Sparre vid några och tjugu års ålder ombetrodd vigtiga värf. 2SAH 46: 33 (1870). Hon ombetroddes .. med uppdraget. Zilliacus Stämpl. 27 (1922). Östergren (1933).
3) (numera mindre br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: (mycket) betrodd. BtÅboH I. 6: 9 (1633). En af kurians mest ombetrodde diplomater. 2NF 1: 480 (1903). —
(III 7) OMBETSA, -ning. betsa (ngt) ånyo, betsa om. Bordet kan ombetsas. Murberg FörslSAOB (1791). —
(I 12, 16) OMBETÄNKT, p. adj. (†)
1) med passiv bet.: som man (grundligt) tänkt på l. haft omtanke om (i förväg). PPGothus Und. R 1 b (1590).
2) med aktiv bet.: som (grundligt) tänker på l. överväger (hur ngt skall ske); som har bestämd avsikt (att göra ngt); äv. i uttr. vara ombetänkt om mediis att osv., tänka på vad som kan användas ss. medel att osv. Eller och i tijd vara ombetenkt om mediis att möta sådana åhengiande fara med börlig mootstånd. RP 8: 97 (1640). Altså hafuom wij och warit ombetenckte, huru wij en skickeligh man uthj hans stelle igen bekomma måtte. VDAkt. 1664, nr 139 (1662). AdP 1789, s. 39. —
(I 1) OMBEVARA. (om- 1587—1730. vm- 1689) (†)
1) anbringa ngt skyddande (befästningsvärk, vallgravar, stängsel o. d.) runt omkring (ngt); skydda (ngt) gm befästningsvärk o. d.; ofta i p. pf. Helsingius Aa 1 a (1587). Swedberg SabbRo 847 (1689, 1710; i bild). Han lät uplyfta alla Mjlstenar ock Stolpar, utur jordene, ock them med stenmurar underlägga ock ombevara. Broman Glys. 1: 55 (c. 1730).
2) bildl.: förvara; bevara; skydda; ofta i p. pf. (Han) drogh .. sedhan, j Herrans nampn frij, wel aff Herranom ombewaradt in j dödhen. PPGothus Und. K 6 b (1590). Hoos migh tin Engel lägre sigh, / Min Säng wäl om beware. GyllClenod. 318 (1684); jfr Ps. 1695, 346: 4. The härvarande Ryske Fångar höllos här ombevarade, til thes the fingo resa hem. Broman Glys. 1: 96 (c. 1730).
Spalt O 716 band 19, 1950