Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OMEDBORGERLIG3~0200 (omedbo´rgerlig Weste). (numera bl. tillf.) som icke anstår en (god) medborgare; som skadar samhället l. den samhälleliga sammanlevnaden, asocial; förr äv.: som icke har stöd hos folket l. medborgarna. Nordforss (1805). Jag afskyr omedborgerliga krig, föranledda af Hof- och Regent-nycker. KrigVAH 1828, s. 129. särsk. (†) om utbildning o. d.: som icke skänker den allmänbildning som en medborgare bör äga, alltför speciell, ensidig. Agardh BlSkr. 2: 85 (1830).
Avledn.: omedborgerlighet, r. l. f. (numera bl. ngn gg tillf.) brist på l. saknad av (god) samhällsanda o. d. EP 1792, nr 24, s. 4. —
OMEDDELAD3~020, p. adj. icke meddelad; numera nästan bl. (tillf.) motsv. meddela 3; förr äv. om person: som icke tilldelats l. fått del av ngt. HärnösDP 1694, s. 113 (om person). Omeddelad nyhet. Murberg FörslSAOB (1791). —
OMEDDELSAM3~020 l. ~002. (mera tillf.) icke meddelsam; förbehållsam; tystlåten. Meurman (1847). 3SAH 7: 107 (1892).
Avledn.: omeddelsamhet, r. l. f. (mera tillf.) Meurman (1847).

 

Spalt O 742 band 19, 1950

Webbansvarig