Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
a) (†) i komp. omedelbarligare l. superl. omedelbarligast, direktare resp. direktast. Murberg FörslSAOB (1791). Tegnér (WB) 7: 147 (1833; i komp.).
c) (†) övergående i bet.: instinktivt l. spontant; jfr omedelbar 3. Till odling sträfvar omedelbarligen vårt slägte. Tegnér FilosEstetSkr. 164 (1808).
Avledn.: omedelbarlighet, r. l. f. (†) omedelbarhet, direkthet; äv. konkretare: språng. Naturen verkar inga omedelbarligheter. 1VittAH 2: 183 (1776); jfr natur 9. Weste (1807). —
OMEDGÖRLIG3~020. icke medgörlig.
1) om person: svår l. omöjlig att komma till rätta med l. att förmå till (att gå med på) ngt o. d.; stundom: obeveklig, oböjlig; äv. i utvidgad anv., om sinnelag l. egenskap l. yttrande o. d.: som visar l. innebär l. vittnar om dylik egenskap. Meurman (1847). 2SAH 46: 96 (1870). GHT 1896, nr 235, s. 2 (i utvidgad anv.). särsk. (†) i uttr. omedgörlig till ngt, svår l. omöjlig att förmås till ngt. 2SAH 37: 328 (1862).
2) (mera tillf.) om sak (jfr 1): som bereder svårigheter, motspänstig, besvärlig; obeveklig. Han hade ett mycket omedgörligt skägg, styft och stripigt som rågstubb. Roos Ber. 179 (1884). Den omedgörliga verkligheten. 3SAH 2: 226 (1887).
OMEDITERAD, p. adj. (†) icke på förhand övertänkt, opreparerad. Skolordn. 1778, s. VIII. —
OMEDTÄVLAD, p. adj. (†) med vilken ingen tävlar l. varom ingen tävlan äger rum; utan medtävlare l. rivaler. Omedtäflad kärlek. JGOxenstierna 4: 85 (1815). Atterbom LÖ 2: 160 (1827). —
OMEDVETANDE, p. adj. (†) omedveten; dels i uttr. omedvetande av ngt, omedveten (se d. o. 1) om ngt, dels ss. predikativt attribut l. i fristående satsförkortning l. ss. adv., liktydigt med: omedvetet (se omedveten 2 c). Topelius Dagb. 1: 165 (1833). Crusenstolpe Närv. 273 (1834: af). Gosselman Sjöm. 2: 103 (1839; adv.). Hans röst .. (hade) honom omedvetande blifvit stark och väldig. Rydberg Ath. 113 (1859).
Spalt O 743 band 19, 1950