| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMGIVA om3~ji2va l. OMGE om3~je2, v. -giver resp. -ger, -gav, -gåvo, -givit resp. -gett, -given (se för övr. GIVA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); jfr OMGIV.
— jfr GIVA OM.
I. till OM, prep. och adv. I 1.
1) för angivande av att ngn placerar ngt omkring l. på ömse sidor om ngt l. ngn; ofta: förse (ngt l. ngn) med ngt som bildar ett stängsel l. en avspärrning l. ett skydd o. d. däromkring; numera bl. i förb. med prep. med, inledande uppgift om det som anbringas; äv. mer l. mindre bildl. (Sv.) Omgiffwa, .. (lat.) Cingere (m. m.). Helsingius (1587). (Man borde ordna det så) att .. (lusthuset) kunde umbgifvas medh een trägårdh. RP 9: 184 (1642). Omgiva en stad med grav åkk vall. Schultze Ordb. 1527 (c. 1755). Den vidskepliga vördnad, hvarmed landtfolket omger sin qvinna, bara hon blir hustru och mor. Strindberg Skärk. 124 (1888). Hon blev .. tjusad av den romantik, som hon omgett mig med. Hallström Händ. 20 (1927). — särsk.
a) (†) i fråga om fästande av ngt på ett föremål runt omkring det. PH 4: 2623 (1748). Sätesbyggningen, som med bräder merendels var omgifven, skal (osv.). VDAkt. 1790, nr 401. Kyrckans Cassakista är omgifven med Trenne järnband. Därs. nr 524.
b) refl., i uttr. omgiva sig med ngt, anbringa l., med försvagad bet., (bruka) ha ngt omkring sig; nästan bl. mer l. mindre oeg. l. bildl. At mängden söker .. rikedomen .. och .. omger sig med dess klädnad och yttre kännemärken. LBÄ 5—6: 11 (1797). Albrecht .. omgaf sig med så många Tyskar som möjligt, dem han också befordrade. Ekelund 1FädH 1: 90 (1829). Omge sig med en mur av otillgänglighet. Östergren (1933).
c) (†) i pass. med försvagad bet., övergående i bet. 3; i uttr. omgivas l. vara omgiven med ngt, omgivas osv. av ngt; jfr MED, prep. o. adv. I 18 g; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Vthi Söder oc öster omgiffues .. (Götaland) medh haffuet. Tempeus Messenius 92 (1612). Ryssland är omgifvet med mäktiga grannar. Höpken 2: 87 (1747). Jesus .. (var) omgifven med .. en myckenhet folk. Bælter JesuH 5: 796 (1759). Med hvilka Haf är Sverige omgifvit? (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 82 (1775). (Människorna) vistas i det låga, omgifne med sorg, ångest och faror. Liljestråle Kempis 220 (1798). Omgifven med uselhet. Heinrich (1828).
2) (numera föga br.) samla sig l. skocka sig omkring (ngn l. ngt); förr äv. i förb. med prep. med: kringränna (ngn med ngt). Som han .. igenom Sundet kommen war, vmgaaff Polyxenidas honom medh tree store Skepp. Schroderus Liv. 594 (1626). En ganska stor Menighet .. som .. rundt omkring utanföre hade omgifvit byggningen. PH 3: 2056 (1743). De nyfikne omgifva taskspelaren. Ahlman (1872). Vid en af de större stationerna omgifves tåget af en svärm försäljare. Zilliacus JapSt. 81 (1896).
3) befinna sig (runt) omkring l. på ömse sidor om (ngn l. ngt); i sht i pass. Foten af Berget omgifves af en gräs-rik Äng. Mörk Ad. 1: 71 (1743). Joniska hafvet omgifver södra och vestra kusten. Palmblad LbGeogr. 272 (1835). Pojken kom först in på en bakgård, som .. omgavs av långa, röda huslängor. Lagerlöf Holg. 2: 410 (1907). — särsk.
a) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Hvad tystnad grafvarne omgifver! Lidner (SVS) 3: 273 (1792). Att ständigt omgifvas af ett melodiskt språk .. synes böra uppfostra till sinne för välljud. UVTF 26: 45 (1880). särsk. för att beteckna att en grupp av personer l. (numera föga br.) en enskild person brukar befinna sig omkring ngn resp. i ngns närhet l. i ngns sällskap; förr äv.: uppvakta l. fjäsa för (en kvinna). Ehrenadler Tel. 69 (1723). (Sigismund var i Polen) omgifven af Jesuiter. Schönberg Bref 1: 287 (1778). Han omger dageligen Kungens person. Kellgren (SVS) 6: 198 (1788). En af förra århundradets mest beryktade och omgifna skönheter. Knorring Cous. 3: 10 (1834). Augustus omgafs af en blomstrande slägt. Rydberg RomD 11 (1877). Konungen omgavs av många rådgivare. Cannelin (1921).
b) övergående i bet.: befinna sig utefter (ngt). Stränderna (i Uppland) omgifvas af en stor skärgård. Palmblad LbGeogr. 101 (1835). Ett rum, hvars kalla stuck-klädda väggar omgåfvos af stenbänkar. Rydberg Sägn. 59 (1874). Carlson 1Skolgeogr. 12 (1887).
II. kortsp. till OM, prep. o. adv. III 7: dela ut (korten) på nytt, ge om (korten); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. Omgifna kort. Murberg FörslSAOB (1791). Sundén (1887).
1) = omgivning 2 b. ArchNRes. 1: 80 (1810; klandrat i JournLTh. 1810, s. 834). (Karlstad) har mycket vackrare omgifvelser (än Viborg). HLittSt. 1: 296 (1821). Almqvist TreFr. 1: 2 (1842).
2) oeg. l. bildl., = omgivning 2 b slutet. Fruktan för förnämt folk och deras omgifvelser hade hos henne förlorat sig. PoetK 1816, 2: 28. Atterbom Siare 5: 425 (1849). —
OMGIVNING, r. l. f. [jfr d. omgivning, t. umgebung]
1) (numera knappast br.) till I 1. Schultze Ordb. 1528 (c. 1755). (Trävirkets) Omgifning med eller inpackning i främmande ämnen, såsom lera, näfver m. m. Rothstein Byggn. 45 (1856).
2) till I 3; särsk. konkret, ss. beteckning för ngt som befinner sig omkring ngt l. ngn.
a) († utom i ssgr) om ngt som höljer l. avgränsar ngt. (Människo-)Äggets skal eller omgifning. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 149 (1836).
b) om område l. bebyggelse omkring en plats l. om sammanfattningen av de föremål l. personer som befinna sig omkring ngn l. ngt; i pl.: (områden l. trakter i) området kring en plats. (Han) började vid dagsljuset närmare betrakta sin omgifning (dvs. sitt rum med däri befintliga föremål). CFDahlgren 4: 125 (1831). Glad hon tog dem (dvs. buketterna) mot af sin omgifning. Wennerberg 1: 91 (1881). Göteborg med omgifningar. Roth 2Geogr. 48 (1884). Det har påståtts .. att eldsvåda utgjorde en allvarlig fara för omgivningen (kring fabriken). Hellström Malmros 72 (1931). särsk. oeg. l. bildl., om den yttre miljö (o. de allmänna yttre levnadsförhållanden) vari ngn lever, den krets av personer som ngn brukar vara tillsammans med l. ha att göra med, ngns grannar o. d.; i pl. förr äv.: personer tillhörande ngns miljö. Alla dessa (brottslingar) voro Catilinas närmaste omgifningar och förtrogna. Ritterberg Sall. 20 (1832). Den utmärkta högaktning, hvilken den hädangångne åtnjöt hos sin omgifning. JJNervander 1: 83 (1839). Han satte i arbete hela sin omgifning, än till skrifgöromål, än (osv.). Tegnér Armfelt 1: 21 (1883). (Han) kom .. i ett kyligt förhållande till omgivningen. Hallström Händ. 81 (1927).
3) kortsp. till II. Gifves oriktigt kan förhanden begära omgifning. HbiblSällsk. 1: 276 (1839). Sundén (1887).
Spalt O 765 band 19, 1950