| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) till I 1.
a) gjuta omkring (ngt); vanl. i förb. med prep. med: gm gjutning förse (ngt) med (ett hölje l. ytlager o. d. av ngt); äv. (i sht i vitter stil) oeg. o. bildl. ArkliR 1555, avd. 5. Sammanfogningen af de särskilda styckena sker genom att omgjuta skarfven med ett cement i kokande tillstånd. TT 1886, s. 104. Det nästan legendariska skimmer, hvarmed samtidens fantasi omgöt Stiernhielms person. 2Saml. 39: 136 (1919).
b) (i poesi l. vitter stil) i pass., oeg.: sköljas l. höljas (av en vätska, moln o. d.); kringstrålas (av ljus, skimmer o. d.); äv. bildl. Adlerbeth Ov. 226 (1818). Den unge soldaten vid kapten von Schantz’ kompani är .. nog omgjuten af ett icke så ringa poetiskt skimmer. Söderhjelm Runebg 2: 383 (1906). jfr dim-, moln-omgjuten.
2) till III 7: smälta ned (ett föremål) o. av den smälta massan forma ett l. flera nya föremål av samma l. annat slag; gjuta om (ngt till ngt); äv. (i vitter stil, mera tillf.) oeg. o. bildl. GripshR 1546 —47. Att gjutaren haffver redo bekommit 4 eller 5 gamble stycken (dvs. kanoner) han skall omgjuta. RP 6: 215 (1636). (Klock-)stapelns klockor hade längesedan omgjutits till en fältkanon. Heidenstam Karol. 2: 261 (1898). Alla dessa dikter ingå i det 1828 samlade bandet, äro där alla omarbetade, flera fullkomligt omgjutna. Böök Tegnér 1: 122 (1917). —
(I 1) OMGLÄNSA. (i poesi l. vitter stil, numera mindre br.) glänsa omkring (ngn l. ngt), kringglänsa l. kringstråla (ngn l. ngt); äv. bildl. Phosph. 1810, s. 352. Det äremått, som jemväl hos den senaste framtid kommer att omglänsa .. (A. M. Lenngrens) namn. Atterbom Siare VI. 2: 204 (1855). SD(L) 1902, nr 317, s. 1. jfr sol-omglänst. —
(I 1) OMGNISTRAD, p. adj. (i poesi l. vitter stil, numera föga br.) jfr gnistra, v.1 3. Af det Rutuliska harnesket höljd, omgnistrad af kopparns / Blänkande fjäll, han i gull de rundade vadorna sluter. Adlerbeth Æn. 300 (1811). Carlén Skuggsp. 2: 320 (1865). jfr diamant-omgnistrad. —
(III 7) OMGRADERA, -ing. gradera (ngt) på nytt (på annat sätt).
(III 7) OMGRAVERA, -ing. tekn. o. konst. gravera (ngt) på nytt (på annat sätt). SvLittFT 1834, sp. 327. (Mittpartiet av Bureus’ runtabell) omgraverades och då med aderton runrader. 3SAH 23: 85 (1908). —
(III 3 a) OMGREPP. [jfr t. umgriff] (†) i uttr. förmedelst vidare elargerande och omgrepp, gm att utbreda sig över o. omfatta ett vidsträcktare område. Hwadh ther j (dvs. i krigsförnödenheterna) feelltes, thet motte sedan bemällte armeer förmedellst wijdare elargerende och omgreep, vhr the landen som ofwan för dem liggia, .. sökia till att erfylla. HSH 38: 234 (1636). —
(I 1, III 1) OMGRIPA, -ning (numera knappast br., Linc. E 1 b (1640)). (om- 1604—1899. um- (vm-) 1536—1559) [fsv. umgripa]
1) (numera föga br.) gripa om (ngt l. ngn); äv. med saksubj.; förr äv.: fasttaga l. fängsla (ngn). (Isebel) läth wmgrÿpa och forgöra Naboth, therfore att han ickie ville selia Achab sin wÿngårdh. LPetri Œc. 41 (1559). (Redskapet) har således tydligt varit gjordt att omgripas med venstra handen. Nilsson Ur. I. 1: 7 (1838). Vefstaken, som omgriper den deri (dvs. i det s. k. pistonghuvudet) fästade axeln. Hwasser HbLokF 57 (1865). SDS 1899, nr 184, s. 2.
2) (†) oeg. o. bildl.; särsk.: sluta sig omkring l. omsluta l. omgiva (ngn l. ngt). Psalt. 88: 18 (öv. 1536). Diwpet vmgreep migh. Jona 2: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: omslöt mig). Hafwet .. omgriper .. med sitt watn och stora watnhwirflar landet. Rudbeck Atl. 1: 340 (1679). särsk.
a) = omfatta I 2 a. (Antiochos’ flotta) skööt then wänstre Armen så långt ifrå sigh, at han omgrijpa och omgifwa kunde the Romares then höghre. Schroderus Liv. 607 (1626).
b) med tanken gripa l. fatta l. behärska l. omspänna (ngt); (andligen) mottaga l. tillägna sig (ngt); jfr omfatta I 3 b. Leopold 3: 1 (1816). (Det) måste (enl. Biberg) .. hos människan gifvas en själfverksamhet, i kraft af hvilken hon fritt omfattar och omgriper den gudomliga nåden. Nyblæus Forskn. III. 2: 126 (1888). —
(III 7) OMGRUPPERA, -ing. gruppera (ngt) på nytt (på annat sätt); äv. oeg. l. bildl. Omgruppering af taflorna (i tavelgalleriet). SD(L) 1897, nr 107, s. 3. Ministerskifte innebär .. i Sverige och Frankrike en omgruppering av kombinationerna mellan partierna i riksdagen. NoK 135: 149 (1937). särsk. mil. med avs. på stridskrafter. Hedin Front. 15 (1915). ArtillRegl. 1940, 2: 121. —
(I 1) OMGRÄNSA, -ning. [jfr d. omgrænse, t. umgrenzen]
1) (†) om ett antal områden: gränsa intill (ngt); äv. om enskilt område: omgiva (ngt); äv. om person l. befolkning med hänsyn till det av honom osv. bebodda l. administrerade områdets läge i förhållande till ett annat område; i sht i p. pr. Staden ähr så belägen, att alt moste komma på Riga uthaf omgrentzande lender. RP 7: 88 (1637). Sedan alla omgräntzande follkslag .. voro bragte under de Romares ok, .. fingo (osv.). Botin Hem. 2: 40 (1756). En utbrunnen volkan, hvars eld .. ej förmått till grunden ödelägga den omgränsande fagra nejden. Livijn 1: 141 (1817). (Fynden) gjordes i Faijûm, den af libyska öknen omgränsade oasen. Rydberg Varia 204 (1891, 1894).
2) draga gräns(er) omkring (ngt); numera bl. ngn gg oeg. o. bildl.: begränsa l. inskränka (ngt), hindra (ngt) att få för stor omfattning o. d. Serenius (1734; under meered). Han omgränsade sina åkrar åkk ängar. Schultze Ordb. 1618 (c. 1755). Som min synkrets ditintills (dvs. tills jag fick min första illustrerade bok) varit omgränsad af de trånga fästningsvallarne kring mitt födelsehem, mottog jag (osv.). Rydberg 9: 279 (1895). — (I 1) ANGRÄNSAD, p. adj. (†) kringliggande; jfr begränsa I. Alle Sverigis rikes omliggende och omgräntzede kongeriker. RA I. 3: 268 (1594). Phrygius MRosengren C 6 b (1608). —
OMGRÄVA, -ning. (om- 1690 osv. um- (vm-) 1555. -gra- 1555—1761)
1) (†) till I 1: gräva omkring (ngt); äv.: gräva ett dike l. en vallgrav o. d. omkring (ngt). Om Hösten när man omgräfwer (frukt-)Träna. Rålamb 14: 30 (1690). Murberg FörslSAOB (1791). särsk.: gräva runt omkring (ngt) för att bringa det att falla; anträffat bl. i bild. (Kristus) tilstäder wist icke, at dieffuulen hans bygning (dvs. hans församling) vmgraffuer, nederrijffuer och förödher. LPetri 3Post. 88 b (1555).
2) till III 4 a, 7: gm grävning vända (en åkers, ett trädgårdslands osv. jord); (på nytt) bearbeta (jord) gm grävning; äv.: gräva (ett dike o. d.) på nytt (på annat sätt). Rålamb 14: 3 (1690). Innan sådden företages, böra plantskolorna väl omgräfvas och luckras. SkogsvT 1907, Fackupps. s. 190. —
(I 1, 2 a) OMGYCKLA. (i poesi l. vitter stil) gycklande (förvillande, förledande) röra sig runt omkring (ngn l. ngt); vanl. mer l. mindre bildl.; jfr gyckla, v. 3 (slutet). Phosph. 1812, s. 4. Blott spöken och drömmar / Omgyckla mig här. Stagnelius (SVS) 2: 158 (1821). Ljuft af hoppets lekar / Omgycklad. Nyberg 1: 202 (1831). Östergren (1933).
Spalt O 769 band 19, 1950